Metaltown 2010 – oavkortat

Grundmaterialet till rapporten från Metaltown 2010. Den redigerade versionen finns här.
fredag förmiddag
Bilresan ner. Blandat Rammstein, Jack Daniels och telefonsamtal.
I ett av kungligt bröllop-infekterat Sverige är GBG en fristad denna helg. En varierande publik, från den mest äkta hårdrocksfanatikern, via några punkare som blev kvar från torsdagens West Coast Riot, till mäklare och bankmän i 50-årsåldern. De två sistnämnda var nog kanske inte så många fler än just två, men ändå.

Eftermiddag på Avalon.
Öl, räkmacka och två liter skum. Och en uppsättning flaskor Rosé.

In på området. Skåningar i öltält.
Niles Egypten-metal i bakgrunden. Samspelar med skånska överåriga rockers. I slutändan visar de sig ändå vara smålänningar. Trots mitt tjat.
De eviga, meningslösa diskussionerna om vilket som är världens bästa band, välrldens bästa konsert, världens bästa gitarrist, eller bara världens bästa i allmänhet.
Handstil som fonetisk skånska.
Diskussioner om vilket landskap som är mest metal. Och vårt Östergötland ligger bra till med Witchery på lördagen. Även om J bara är en del av bandet räcker det långt.

Blandningen av publik lite av tjusningen. Evighetslånga jävla köer till bajamajor. Nile brölar på. Taskig organisation, men det kanske bara är festival.

Sabaton
Krigsheavy-metal. Perfekt uppvärmning inför Rammstein. Att känna asfalt gunga är jäkligt köttigt. Bättre betyg kan ett festivalband knappt få. Sabaton verkar överlyckliga över att befinna sig på denna scen. Att de är tillräckligt stora – det finns det inga tvivel kring.

Rammstein revanscherar Tysklands förlust i fotbolls-VM. Det de tyska idrottsmännen inte mäktat med, det fullständigt krossade Rammstein hela Västkusten med. Är publiken här för att se Rammstein eller är de här av den klassiska icke-anledningen; att det är ett spektakel som alla ser för att alla ska se bandet? Hursomhelst. Rammstein är dock inte fullt så övertygande förkrossande som man kan hoppas. Rammstein behöver inte vara så bra som många av sina kollegor. De är ändå sevärda. Orättvist? Nja, de klarar ju av helheten. ”Du Hast” har en inneboende kraft som gör den till en av musikens odödliga klassiker.

Rammstein tar revansch för den snöpliga VM-förlusten mot Serbien. Du Hast får allsång. Mäktigt på tyska.
Rammstein för en lönlös kamp mot den tilltagande kyliga juni-natten. När ska alla svenskar lära sig att det i stort sett aldrig blir varmt på natten? Ungefär lika stor chans som ett hårdrocksfan har att bli av med sin övertygelse.
Konfetti i sådana mängder att… Bestämmer mig för att skriva en oavkortad version av Metaltown.

1 Rammlieb
2
3 Der Tier Must Sterben
4 Keine Lust
5 Feuer Frei – med överdåd av pyro
6 7 8 9 10
11 Benzin
12 Links
13 Du Hast
14
Extranummer
15 Sonne

Spårvagn genom Göteborgsnatten. Slagsmål på Avenyn. Poliser där. Av vid Wawrinskys Plats.

Vaknar till ett grådaskigt Göteborg.

Bandet med mest Linköping-kopplingar, Witchery, har en något otacksam uppgift som ett av de första banden under lördagen. Ungefär vid samma tidpunkt som det kungliga bröloppet äger rum, gör festivalens mesta Linköpingsband sitt bästa för att göra Göteborgseftermiddagen lite mer ond. Tyvärr är det lite glest bland publiken. Urklassisk thrash. Withcery har gått från sidoprojekt till svensk metals mesta supergrupp. Sångaren försöker verkligen elda upp publiken. Går sådär. Sen är det först spelningen för dem på åtta år.

Werewolves
The God Who Fell From Earth
A Winning…
The Reaper

Tillbaka till stan. Öl på Soho. Mer än öl. Dragen lax och Göteborg Nord.

LG Petrov gör ett bejublat framträdande med Amon Amarth.

[här följer ett parti där några snott blocket…] In god weeee trust, an in t god // Skärhamn é bäst… Se till och besök det på semestern! // En fin kVäLl! jag hiLLar DEj [här snor jag tillbaka blocket]

Dark Tranquility på en helt underdimensionerad scen. De följs dessutom av Hatebreed, som lätt hade knäckt en betydligt större scen.

Bullet For My Valentine
Bullet For My Valentine revanscherar även de sina landsmäns povra insats i Sydafrika.
1 Your Betrayal
2 Fe…
3 Waking the Demon
4 Tears Don’t Fall
5 Four Words to Choke Upon
The Last Fight
Say Goodbye
Scream, Aim, Fire

Hatebreed
1 In Ashes They Shall Reap
2 Hands of a Dying Man
3 Merciless Time
4 ??
5 To the Threshold
6 Proven
7 Straight to Your Face
8 Last Breath
9 Never Letting Go
10 Before Dishonor

In Flames
In Flames nästan lika snygga som Rammstein kvällen innan.

Bullet Ride
Pinball Map
Satellites & Astro

Lördagskvällen gick i den amerikanska muskelmetallens tecken. Är mycket muskler, och metal-broderskap

/ Andreas Homanen

Hårda Raubtier mjuknade

Raubtier

2011-10-14

Linköping, Konsert & Kongress, Backstage

Publicerad i Corren 2011-10-17

 

Metal, Norrland, alkohol och vemod. De fyra beståndsdelarna har Raubtier dragit till sin spets under sin karriär. Och fredagskvällens drabbning på den nya Backstage-scenen på Konsert & Kongress är inget undantag. Från inledande ”Det finns bara krig” till genombrottssingeln ”Kamphund” som avslutar det hela.

Det känns som att Raubtier kanske vill framstå som lite hårdare än de är. Under konsertens första del har de en barsk uppsyn, och ett mycket sparsmakat mellansnack. Men allteftersom de inser hur mycket publiken älskar bandet, och det gensvar de ger på allt, desto gladare och mer uppsluppna blir de. Till slut verkar de ha riktigt roligt på scen. Och då publiken varit glad sen sekund ett, växer det fram en känsla av samhörighet.

På skiva är det lätt att invända att Raubtier är en fantasilös Rammstein-klon, men live växer de, och vemodsinslaget blir tydligare. Spår som ”Världsherravälde” och ”Lebensgefahr” är de tydligaste exemplen på detta. Det är glädjande att bandet visar på viss vilja till utveckling. Det är dock den skoningslösa metallen som fortfarande står i fokus. ”Achtung Panzer” är krossande tung, och tidigare nämnda ”Kamphund” är en rejäl attack ut i den kalla oktobernatten.

/ Andreas Andersson

Metaltown 2010

Metaltown

18-19 juni, 2010

Göteborg, Frihamnen

Publicerad i Corren, Norrköpings Tidningar och Uppsala Nya Tidning 2010-06-21

Frihamnen i Göteborg är denna helg så nära man kan komma en fristad från allt vad bröllopsyra och fotbollsfeber heter. Ca 22000 besökare har samlats för att se dryga 30-talet band av varierande hårdhet. Fredagen har strålande solsken, men tyvärr är det något svagt på bandfronten.

Fredagen tände till först med Faluns Sabaton, och det var länge sedan jag såg ett band som hade så kul på scen. Annars var fredagskvällen vikt åt Rammstein. Oavsett vad man tycker om deras tyska industrirock, så är det alltid underhållande att titta på. Scenshowen har ett överdåd av pyroteknik, fyrverkerier och konfetti. Det är riktigt mäktigt att beskåda och de revanscherar klart Tysklands förlust i VM tidigare under dagen.

Under lördagen är vädret något sämre, men det kompenseras av en desto starkare uppsättning band. Bland de första av dem är festivalens mesta Linköpingsband, Witchery, som gör sitt allra bästa för att göra lördagseftermiddagen lite mer ond. Därefter följer Amon Amarth, Soulfly, Hellyeah och Bullet For My Valentine. De sistnämnda har växt till sig rejält under de senaste åren.

Framåt slutet av kvällen gör Hatebreed en av festvalens absolut bästa spelningar. De känns till en början lite för stora för den lilla scenen, men det visar sig bli en perfekt inramning till deras intensiva muskelhardcore. Annars är In Flames självklart denna andra dags absoluta höjdpunkt. De är förmodligen så stora som det bara är möjligt för ett svenskt metal-band, och en självklar avslutning av en väldigt lyckad festival.

 Andreas Andersson

Ännu räcker Rammsteins eld

Publicerad i Corren och NT 130829

En kompis brukar beskriva en Rammstein-konsert så här: ”Bandet kommer upp på scen, skriker lite på tyska, sen brinner det i två timmar.” Även om detta är en förenkling, så stämmer det ändå relativt väl med vad Bråvallapubliken bjöds på framåt natten till fredag.

Egentligen behöver inte musiken kommenteras särskilt mycket. Rammstein kör sina enkla, tyska och stenhårda nummer. De kan knappast beskyllas för att förändra och variera sig för mycket. Vilket både är deras styrka och deras svaghet. Men ser man det som en svaghet så finns det ändå tillräckligt med effekter att titta på. Höjdpunkterna bland dem är ikväll röken under ”Keine Lust”, explosionerna under ”Wollt ihr das Bett in Flammen sehen?”, eldkastarna under ”Feuer Frei” och armborstduellen med mixertornet. Sedan finns det också de mer infantila inslagen, som de i ”Bück Dich” och ”Pussy”, vilka vi skulle klara oss gott utan.

Bandet borde dock kunna bli betydligt mer intressant. De visar helt klart att de klarar av att ta ut svängarna om de bara vågar åtminstone två gånger under kvällen. Den ödesmättade balladen ”Ohne Dich” är riktigt vacker, och den avskalade pianoversionen av ”Mein Herz brennt” är ljusår från det mesta annat de presterat. Om de kunde ta fler steg i den riktningen skulle Rammstein kunna bli ett band man tittade på, inte bara för att se vilka eldsfängda aktiviteter de ska ta sig för, utan även för deras musik.

Å andra sidan, tittar man på publiken som gemensamt hytter med näven i lycka under ”Du Hast”, är det måhända en larvig invändning – Rammstein är förmodligen bäst som de är.

/ Andreas Homanen