Stockholms halvmarathon 2012

Tidigare publicerad på snokalven.wordpress.com 2012-09-17

Ställde upp i solen framför Slottet. 19 grader. Sol.

Inledningen är svår att säga något om. Lite uppför och in i tunneln. Blev lite rädd att det skulle skita sig när jag inte hängde med 2-timmarsfarthållarna. Men det var nog bara trängseln i början som gjorde det. Ute ur tunneln och upp mot Centralstation var det lugnare. Och fick första påhejandet från E.

Det som följde är inte min favorit. Mest svagt uppför och kvarter som jag inte har något förhållande till. Mer än att det var andra gången, så klart. För varje kilometernotering så förstod jag att det nog gick ganska bra ändå. Hade en minut till godo på två timmar.

Bredvid Karlbergskanalen. Passeras av fritidslöpare. Rörigt vid vätskestationen så jag hoppade den och tog mig uppför backen. Tungt, men hade ändå ganska bra med krafter nedför och ut på Norr Mälarstrand. Den biten kändes bra mycket kortare än förra året. Och halvvägsnoteringen. Låg fortsatt bra till.

Efter stadshuset, väldigt mycket folk. Och E igen. Gick väldigt lätt här. Ut på Söder Mälarstrand, som var rejält seg till en början. Men framåt 15 kilometer kände jag efter, och det fanns krafter kvar. Och power barsen var mindre sega än förra året.

Vändningen vid Tantolunden var tung. Och uppförsbiten upp på Söder. Men kom fram till Götgatsbacken snabbare än väntat. Enorm lättnadskänsla. Tredje gången E också.

20-kilometersnoteringen. Förstod att det räckte med nio minuter på sista kilometern för att klara två timmar. Och där tog kraften slut. När jag förstod det. Men jag kämpade mig runt Gamla Stan på ren ovilja. Och in över Norrbro och in i mål.

1:56:32. Sjutton och en halv minut bättre än förra året. Enorm lättnad. Gick omkring med världens största leende. Och gör det fortfarande.

/ Andreas Homanen

Stockholm Halvmarathon 2015

Efter att ha missat 2014 var det i lördags dags för favorittävlingen – Stockholm Halvmarathon. 16-17 grader, så bra förhållanden. Men lite förkyld och svårt att hitta riktig pepp. Och inte överdrivet bra sömn. Funderade på vart jag skulle sätta målet. Kom fram till1:55. Mest utifrån resultatet i stafetten i söndags.

Starten var ovanligt rörig. Hamnade med tvåtimmarsfarthållarna, som jag tyckte höll ett alltför högt tempo. Efter ett par kilometer började de tappa av lite. Eller om jag ökade. Hursomhelst blev det tunnare med folk och mer lättsprunget. Nya sträckningen ute på Kungsholmen har jag ingen direkt åsikt om. Det var mest blåsigt.

Mycket folk efter Stadshuset, så väldigt kul sträcka. Söder Mälarstrand gick enklare än vanligt, och häromkring började jag förstå att det nog skulle gå att klara 1:55. De sista kilometerna blev jobbiga som vanligt, även om jag inte tappade lika mycket den sista som när jag tog det förra personbästat. För det blev nytt sådant. 1:53:23, så tre minuter och nio sekunder bättre. Klart nöjd.

 

Andreas Homanen

Löpning. Januari

Nyårsdagen. Väntar inte ens in slöardagen framför andra. Men det ska bli ett bra träningsår. Så varför inte.

Timmes promenad. Ekkällan och lite annat. De gamla delarna. Ekkällan. Det måste vara ett av de mer anonyma områdena i Linköping. Kallt till en början. Sen inte riktigt.

En dag blir fyra dagar i rad. Evinnerligt pod-lyssnande. Går ut till Tornby. Förmodligen en av de minst inspirerande vägarna i Linköping att gå längs med. Inte för att den är särskilt inspirerande att cykla eller åka bil på heller. Men ändå. Kallare av vinden. Rejält. Nackspärrsvarning på grund av sidvind.

Startar Lifesum. 2012-flashbacks.

Kommer ut på en runda. Lugn. Går bra. Sen kom snön.

 

/ Andreas Homanen