Veckan som kommer – 49

Tisdag, 2 december

Klubb Fyllskalle på L’Orient gästas av Darkest Hour, Walking With Strangers och Project XY.

 

Torsdag, 4 december

Höstavslutning för LKPG Ha Ha! med Messiah Hallberg och Elina du Rietz. Info och biljetter här.

 

Fredag, 5 december

Dead Soul spelar på Dynamo i Norrköping ihop med Dront och Skraeckodlan.

Eldkvarn spelar på Flygeln i Norrköping.

Arre! Arre! gästar Palatset. Cosmic Blonde är förband.

Torsson spelar på Kultur-Akademin i Motala.

Klubb Fyllskalle har Flowers Must Die och Hällas på besök på L’Orient.

 

Lördag, 6 december

Kulturhusen Elsas & Skylten har filmkväll på Filmstaden. Fri entré och ett intressant program – inte minst Gustav Skogens och hans ‘Gatans Final’. Mer info här.

Makthaverskan avslutar L’Orient-veckan.

Pretty Maids spelar på Doom/The Crypt. Samma kväll (oklart om det är som förband) spelar Bullseye.

Rancid kör vidare som om det var 1995

Rancid – ‘…Honor is All We Know’

Epitaph

Betyg: 3/5

Publicerad i Corren 2014-10-29

 

Vissa band väljer att helt ignorera sitt åldrande och kör vidare på precis samma sätt som alltid. Rancid har på ”… Honor is all we know” tveklöst gått i det spåret och det låter som att inte en dag har passerat sedan det stod 1995 i almanackan. Det skulle kunna vara vanskligt då deras punk är intimt förknippad med en ungdomlig energi. Men Tim Armstrong verkar tillräckligt taggade för att hålla skivan på en bra nivå. Och i titelspåret blir det riktigt kul. Sedan är långt ifrån alla spår intressanta – utflykterna till ska-land känns exempelvis mest pliktskyldiga, även om de ger en behövlig dynamik till skivan.

 

/ Andreas Homanen

 

The Hives körde skiten ur festivalen

The Hives

2014-06-27

Bråvalla, Panorama

Betyg: 5/5

Publicerad i Corren (lång version) och NT (kort version) 2014-06-28

 

Även om det inte är 62 000 i publiken som Howlin’ Pelle Almqvist envist hävdar från scen, så har The Hives inte tappat något av sin dragningskraft. Det är till och med frågan om det inte hade varit bättre med en än större scen.

Med tanke på att The Hives från början så fullständigt byggde upp sin existens kring en ständigt briserande ungdomlig energi, så borde risken öka för att de tappar fart med åldern. Lägg dessutom till den segdragna och lätt förvirrade rättstvisten och ingen skulle klandra dem för att lugna ner sig. Men briserar är precis vad de gör. Om och om igen. Den inledande knocken ”Come on” är bara en lätt försmak av vad som väntar. Och publiken är med på allt – från hoppandet i ”Main offender” till skrikfesten i ”Tick tick boom”. Den sistnämnda dras ut rejält med en bandpresentation där Howlin’ Pelle är i så pass bra form att gensvaret hade varit fullgott åt ett normalt bands allra största hits. Han hinner dessutom med det något udda inslaget publiksurfning-på-sittande-publik. Avslutningen sedan med ”My time is coming” och ”Hate to say I told you so” är helt fenomenal. The Hives verkar helt sakna den vanligtvis lätt försämrande faktorn som kallas åldrande, och det hade lika gärna kunnat stå 2004 i almanackan.

Låtlistan är annars spridd från hela karriären, och det är uppenbart att The Hives hunnit samla på sig så pass många bra låtar att de inte hade kunnat misslyckas, även om de hade lugnat ner sig. Men det blev förmodligen bättre av att de i stället valde att köra skiten ur hela festivalen.

/ Andreas Homanen

Även om det inte är 62 000 i publiken som Howlin’ Pelle envist hävdar från scen, så har The Hives inte tappat något av sin dragningskraft.

Med tanke på att bandet så fullständigt byggde upp sin existens kring en ständigt briserande ungdomlig energi, så borde risken öka för att de tappar fart med åldern. Men briserar är precis vad de gör. Om och om igen. Och publiken är med på allt – från hoppandet i ”Main Offender” till skrikfesten i ”Tick Tick Boom”.

Ingen hade kunnat klandra The Hives om lugnat ner sig med åren. Men det blev förmodligen bättre av att de istället valde att köra skiten ur hela festivalen.

/ Andreas Homanen

 

Låtlista

  1. Come On
  2. Take Back the Toys
  3. Walk Idiot Walk
  4. Two Kinds of Trouble
  5. Main Offender
  6. I Want More
  7. See Through Head
  8. Won’t Be Long
  9. These Spectacles Reveal the Nostalgics
  10. Go Right Ahead
  11. Tick Tick Boom
  12. My Time is Coming
  13. Hate to Say I Told You So

23 nov Mås – Releasy 7-1 (6-1)

23 nov         Mås – Releasy         7-1 (6-1)

Collegium, 1220

 

Match nummer två mot förra årets jumbo Releasy. Och årets jumbo, om än efter bara en omgång. Vi kom till start med åtta ordinarie och sistaminuteninhopparen Rebbo. Releasy fick tillslut ihop tillräckligt många för ett lag plus några inhoppare, även om det såg väldigt tunt ut till en början.

 

Vi visade snabbt att vi var det bättre laget när Marcus slog in 1-0 efter en väldigt öppnande pass från Mats. 2-0 kom från Robert. Sedan blev det svårt att hålla reda på ordningen på målskyttarna – vi hann komma upp i 6-1 innan första halvlek var slut. Robert gjorde ett andra mål, Rebbo ett, Alexander S ett och Mats ett. Mattias noterades för fyra assist i sin debut för i år.

 

I andra halvlek drog vi ned tempot en del och tappade mycket av vårt spel på grund av detta. Ett enda mål fick vi framåt, men Dennis klarade att hålla rent bakåt, så slutresultatet blev 7-1. På minussidan hamnar Mats otäcka skada och Marcus gula kort (även om motståndaren förtjänade knuffen ;).

 

Laguppställning:

Andreas Homanen

Marcus Bergqvist                         2

Robert Steinvall                            2

Dennis Söderberg           mv

Alexander Sundström                1

Mattias Johansson

Alexander Andersson

Mats Rodin                                     1

Reboar Shahabi                r           1

Dalaplan fick lita på sig själv

4466780

Dalaplan, Knifven

2014-11-07

Linköping, L’Orient

Betyg: 4/5

Publicerad i Corren 2014-11-10

 

Dalaplans skiva ”Plikt och elände” från tidigare i höstas formligen brinner av en febrig intensitet, och det går verkligen att känna hur bra materialet skulle kunna funka live. Hade bandet stått i en svettig och trång källarlokal hade de kunnat lyfta sig till svindlande höjder. L’Orient i fredags var lite för sparsmakat besökt för att det skulle bli något av det. Dalaplan fick istället helt lita till sig själva. Men det räcker långt.

De går ut för fullt från första sekund på scen. Sångaren Niklas Svensson hoppar ut på golvet framför scen och spelar gitarr sittandes på knä redan under andra låten. Han och de övriga medlemmarna ger allt och hade lika gärna kunnat stå inför en tiofalt större publik. Under ”Ta mig när jag faller” blir energin rent besinningslös. Som bäst är de dock när de framför materialet från den senaste skivan – ”Hellre kass” blir exempelvis ett helt knockande nummer. Vi som väl var där har inget annat val än att sprida Dalaplans lov till massorna.

Dalaplans förband Knifven blev ett efterband istället, och avslutade kvällen. Med låten som eventuellt heter ”Vad glor du på” [korrekt titel: ”Stan”] visar de att de har något stort på gång med det till nästa år planerade skivsläppet på Gaphals.

Fall with Grace – ’A Storm Inside’

Fall with Grace – ’A Storm Inside’

Betyg: 3/5

 

Upplägget med en manlig och en kvinnlig sångare skriker schlagermetal. Om inte annat på grund av sättet det sjungs på. Som tur är har Fall with Grace mer att ge. Framförallt är musiken organisk på ett tilltalande sätt. Sen är ”A storm inside” det inte alltid helt spännande. Det är lite för duktigt, om än inte dåligt.

 

/ Andreas Homanen

 

Valö

Mitt livs andra besök till Valö, detta legendariska tillhåll, avklarades den femte juli. Viss nostalgi infann sig. Men den förbyttes snart i minnet av att det faktiskt var nostalgi efter den mest misslyckande midsommar jag varit med om.

1999. Jag inledde med att hämta upp den sista omgången hemmagjort vin hos en kompis. Det var inte den sista omgången för att vinet var slut. Det var den sista omgången för att det var för mycket bananflugor i och kring vinet. Ja, i. Flugorna var i vinet. Viss desperation kring valet av dryck kanske går att ana.

Vi var tre kompisar som åkte ned till Björkfors. Väl framme insåg vi att den av oss som styrt upp kvällen kanske inte var helt rätt person att styra upp. Inte särskilt mycket alls. Han trodde att vi skulle bli upphämtade. Men inte varifrån. Eller när. Eller av vem. Mobiltelefon hade vi. Men Björkfors hade inte den lilla detaljen täckning.

Att vi över huvud taget hamnat i Björkfors hade något att göra med uppstyrarkompisens intresse för en tjej. Turerna där minns jag inte riktigt hur de var. Eller om de fick varandra.

Efter någon timmes väntan kom systern till tjejen. Och tog oss med på en bilresa än längre ut i skogen. Det är inte som att Björkfors är någon stor ort till att börja med, men nu hamnade vi så långt ut på landet att de inte hade funnits en chans i helvete att hitta därifrån. Om nu systern skulle få för sig att dumpa oss där. Det är inte helt klart varför hon alls skulle göra något sådan. Men ändå.

Dagens enda ljuspunkt var att vi fick midsommarlunch. Mat hade inte uppstyrarkompisen tänkt på heller, men tjejens familj förbarmade sig över oss. Vi fick skjuts tillbaka till Björkfors, där vi hamnade på en villafest hos några locals. Sen bort till Valö. Lagom till dess kom ösregnet. Och jag var så trött på allting att jag bara ville komma därifrån. Faktum är att jag inte kommer ihåg så mycket av själva Valö. Mer än regnet och att folk var lite för fulla för sitt eget bästa.

Natten tillbringades i någon sorts fiskebod eller liknande. Det var det fuktigaste jag varit med om. Och jag blev getingstucken under natten. Men det var inomhus i vilket fall. Uppstyrarkompisen fick ett läckande tält, och var måttligt glad på morgonen efter.

Bilresan hem var en ren lättnad. Och helgen bidrog starkt till den midsommarmotvilja som inte repade sig förrän åtta år senare.

/ Andreas Homanen

Veckan som kommer – 48

Onsdag, 26 nov

NKPG Ha Ha! har säsongsavslutning med Ola Aurell som headliner.

 

Torsdag, 27 nov

Sofia Karlsson spelar på Flygeln i Norrköping.

 

Fredag, 28 nov

Ett av Klubb Fyllskalles mest intressanta namn för hösten; Hurula – står på L’Orients scen. Info här.

The Majority Says spelar på Doom.

Club Chateau på Palatset med Kriita och Apokalyps.

 

Lördag, 29 nov

Individen & Kungarna, Pilotsonen och In Hours spelar på Palatset.