Historien viktigast för Robert Noack

Tidigare publicerad i NT 2015-08-01

 

Norrköpingssonen Robert Noack har gjort 250 föreställningar i rollen som Karl Oskar i musikalen ”Kristina från Duvemåla”.

Han har varit med från det att föreställningen hade nypremiär på Svenska Teatern i Helsingfors 2012 och under vändan på GöteborgsOperan under hösten och våren 2014-15. När NT Nöje träffade honom är det snart dags för repetitionerna inför nypremiären på Cirkus i Stockholm i höst att dra igång.

Efter så många år och föreställningar är det lätt att tänka sig att viss mättnad skulle kunna infinna sig. Men för Robert Noacks del har det inte skett ännu.

– Nej, det fortfarande kul. Musiken är så bra, och historien är väldigt intressant och aktuell.

Just historiens betydelse i ”Kristina från Duvemåla” är något som Robert ofta återkommer till. Utvandringen från Sverige till USA i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var så enorm att effekterna på Sverige är svåröverblickbara. Och med dagens flyktingströmmar i Europa, och debatten i Sverige, är det lätt att relatera till de problem och svårigheter som karaktärerna stöter på.

– Det känns verkligen som att det är en viktig historia att berätta, och det går att dra paralleller till så mycket som händer i samhället idag, menar Robert.

Under Robert Noacks tid med ”Kristina från Duvemåla” har många av de medverkande hunnit bytas ut, men kärnan är kvar.

– Det är också en stor anledning till att det fortfarande är så kul. Vi har ett väldigt bra samarbete och hjälper varandra att hålla arbetet fräscht.

Robert Noack fick rollen som Karl Oskar i stort sett direkt efter avslutningen av sin utbildning på Teaterhögskolan i Malmö, men det gick fort att bli bekväm med rollen.

– Det var nervöst att provsjunga så klart. Men jag har ett ganska bra självförtroende i sången. Och alla som arbetade med föreställningen var så trevliga så jag kände mig välkommen.

När det var klart att han fick rollen vidtog fasen med att arbeta med föreställningen.

– Det var en härlig, kreativ repetitionsperiod. Och det var också en stor förändring av själva musikalen, då den skulle tas ned från ett enormt format till ett mindre och mer anpassat efter scenen i Helsingfors, berättar Robert.

Trots att Robert trivs bra med sin nuvarande situation, så kan han längta efter att göra mindre föreställningar i framtiden och är öppen för att arbeta i hemstaden.

– Ja, det vore kul. Det verkar som att Norrköping spirar med kultur och konserter.

”Kristina från Duvemåla” har nypremiär på Cirkus i Stockholm den 12 september, och spelas fram till januari 2016.

Andreas Homanen

Tredje gången gillt för bandet In Hours

Publicerad i NT 2015-05-25

 

– Vi hade varit med i Livekarusellen med vårt förra band, och det gick inte så bra. Och sen var vi med förra året, och det gick sisådär. Så vi var väldigt tveksamma till att vara med i år, säger In Hours basist Andreas Källgren Swenson.

Linköpingsbandet bestämde sig för att köra en vända till. Och de vann till slut hela distriktsfinalen för Östergötland och stod därför på fjärrbussterminalen i Linköping på lördagsmorgonen för att åka buss till finalen i Karlstad.

I år är det premiär för dansens motsvarighet till Livekarusellen och med på bussen fanns också östgötavinnarna av Danskarusellen – Xpress.

De var nervösa, men väl på scen märktes ingenting av det – de tog över fullständigt och fick sin beskärda del av den stundtals pojkbands­hysteri-lika stämning som rådde framför dansscenen.

Deras enda problem var att många av de övriga femton akterna också gick in för det hårda till toner av tung dansmusik och hip hop. Xpress försvann in i mängden och slutade på en tårfylld åttondeplats.

Söderköpings Joy lyckades bättre med sitt framträdande som stack ut åt alla håll, men ändå kändes sammanhållet på något märkligt sätt. Juryn belönade dem med en andraplats, efter Contract Dance Company som tog hem förstaplatsen med sin känslosamma dans till den i sammanhanget udda gitarr­popen.

För In Hours gick det bra, även om de hade lite småstrul:

– Ljuset var inte alls som vi ville, men spelningen blev rätt bra ändå. Kommer vi topp tre så är vi nöjda, sa sångaren Armin Memic efter att de framfört sin trio låtar. Avslutningen med ”Ghosts” var förkrossande mäktig och det tyngsta och samtidigt vackraste Karlstadpubliken fick se under hela dagen.

Det stod också tidigt klart att In Hours stod ut på fler sätt. Alltför många akter gick upp och rev av sina låtar utan att förmedla särskilt mycket av vare sig känslor eller originalitet.

In Hours hade så det räckte av både delarna. Samtliga jurymedlemmar hade dem också som tvåa. Men det skulle visa sig att det var just riva av som var rätt recept den här dagen.

Dandrylion gjorde precis det med sin kantiga rock, anförda av sångerskan IdaLisa Wiik, som var så karismatisk att det är befogat att ta till det slitna larger-than-life-uttrycket. Det var helt omöjligt att ta ögonen ifrån henne, och bandet var värdiga vinnare.

In Hours var dock inte helt missnöjda. Det vann nämligen ett specialpris som utsågs av arrangerande Studiefrämjandets kroatiska samarbetspartner. Så, om några veckor sitter In Hours på en ny buss. Då med destination Zagreb.

 

/ Andreas Homanen

 

 

De kom tvåa i Livekarusellen

Publicerad i Corren 2015-05-25

– Vi hade varit med i Livekarusellen med vårt förra band, och det gick inte så bra. Sen var vi med förra året, och det gick sisådär. Vi var väldigt tveksamma till att vara med i år, säger In Hours basist Andreas Källgren Swenson.

Men Linköpingsbandet bestämde sig för att köra en vända till. Och de vann till slut hela distriktsfinalen för Östergötland. Och stod därför på fjärrbussterminalen vid 07:30 på lördagsmorgonen för att åka buss till finalen i Karlstad.

Väl på plats i väntade ett mastigt arrangemang – 13 band från hela landet trängdes med 15 dansakter (i den parallella finalen i Danskarusellen) under sex timmar. Organisatoriskt innebär det att det är en hel del som ska klaffa. Det mesta flöt på bra under tävlingen, även om In Hours hade lite småstrul:

– Ljuset var inte alls som vi ville, men spelningen blev rätt bra ändå. Kommer vi topp tre så är vi nöjda, sa sångaren Armin Memic några timmar efter att de gått av scen. De hade då repriserat sitt framträdande från Östgötafinalen, med trion låtar ”First Steps”, ”Summertime” och ”Ghosts” på tolv minuter. Det kan låta som kort tid att täcka så vida och djupa teman som födseln, livet och döden – men In Hours lyckas med sin gitarrbaserade depp-pop med just det. ”Ghosts” var med sin förkrossande mäktiga avslutning det tyngsta och samtidigt vackraste Karlstadpubliken fick höra under hela dagen. Annars var det mycket av rock med kvalitetsmässigt varierande bluesinslag som dominerande bland många av de andra banden.

Det stod också tidigt klart att In Hours stod ut på fler sätt. Alltför många akter gick upp och rev av sina låtar utan att förmedla särskilt mycket av vare sig känslor eller originalitet. In Hours hade så det räckte av både delarna. Samtliga jurymedlemmar satte dem också som tvåa. Men det skulle visa sig att det var just riva av som var rätt recept den här dagen. Dandrylion gjorde precis det med sin kantiga rock, anförda av sångerskan IdaLisa Wiik, som var så karismatisk att det är mer än befogat att ta till det slitna larger-than-life-uttrycket. Det var helt omöjligt att ta ögonen ifrån henne på scen. Dandrylion fick också samtliga juryns tolvpoängare, och kunde välförtjänt gå hem med slutsegern.

In Hours var dock inte helt missnöjda med sin andraplats. Det fanns nämligen ett specialpris med en spelning utomlands som de tog hem. Priset utsågs av arrangerande Studiefrämjandets kroatiska samarbetspartner som också fanns på plats. Så, om några veckor sitter In Hours på en ny buss. Då med destination Zagreb.

/ Andreas Homanen