Bråvalla – Panda Da Panda

Panda Da Panda

20140627

Bråvalla, Pacific

Betyg: 3/5

Publicerad på www.corren.se och www.nt.se 20140628

 

Panda da Panda har den inte helt tacksamma uppgiften att gå på scen kvart över ett på natten. Men publiken har hittat dit i sådana mängder att tältet inte räcker till. Vilket är extra synd då ljudet för alla som hamnar utanför drunknar i Placebo-oväsen.

Men för dem som väl är inne är det en formidabel dansfest Panda Da Panda bjuder på, och det var förmodligen få som tänkte på att viss känsla i låtarna försvinner live. Och skulle man göra det, vägs det upp av chansen att studsa marken sönder och samman till ”Vår Värld” och ”Horisonten”.

/ Andreas Homanen

Where’s The Music blir… mastigt

Sitter och lyssnar igenom lite diverse inför Where’s the Music i Norrköping om några veckor (12-14 februari) och det är bara att kapitulera. Det finns inte chans någonstans att allt bra kommer att hinnas med för någon. ”Nya” favoriter hittills: Alice Boman, Jesus Chrüsler Supercar och Louise Lemon.

Spellista finns här.

Och biljetter och all tänkbar info här.

Dance Me Dead borde erövra världen

Dance Me Dead, The Grand Trick, Sveket

2015-01-24

Linköping, Palatset

Betyg: 4/5

Publicerad i Corren 2015-01-26

 

2008 spelade Dance Me Dead på den numer avsomnade Nykvarnsfestivalen. Till deras gitarrfyllda pop kom en utstrålning så infernaliskt cool att det hade varit betydligt mer logiskt att de gått vidare till att erövra stora delar av jordklotet, istället för vad som faktiskt hände. Alltså ingenting alls.

När de nu är tillbaka igen är det, som de själva säger från Palatsets scen, för att göra sin sista spelning en gång till, sex år senare.

Innan dess inleddes kvällen av Sveket, som skulle kunna ses som en systerduo till Dance Me Dead. Sveket spelar en synthpop som är precis så perfekt överspänt känslomässigt som den ska vara. Andra bandet ut var The Grand Trick, som är rotade i en väldigt amerikansk vuxenrocktradition. Och inte helt spännande, om än med stor potential.

Palatset är relativt välfyllt – och förmodligen är huvuddelen av publiken kompisar till banden. Dance Me Dead behöver inte kämpa nämnvärt för att locka fram jubel. Och de verkar ha minst lika kul som publiken. Entusiasmen slår ibland över och det verkar mer viktigt för dem att stå på scen ihop igen än vad de faktiskt gör på scenen. Men det är undantagsfall – huvuddelen av spelningen är tight och de har inte tappat mycket av utstrålningen. Särskilt sångaren Erik Svahn skulle med lätthet kunna ta hur stora scener som helst. Plus att han har en helt unik röst.

Det blir två extranummer och efteråt får bandet komma ut igen och buga. Även om det inte blir någon större erövring den här gången heller, så vore det ett väldigt slöseri om det dröjer sex år till innan Dance Me Dead står på scen igen. Sverige behöver ett band som det här.

 

/ Andreas Homanen

Mås-förlust

25 jan    Mås – BK Bollklubb        2-4 (0-2)
Collegium, 1500

Att Releasy skulle utgå ur serien kom inte som någon större överraskning. För vår del innebar det ett tapp på tre poäng och åtta plusmål. Ett hårt slag som petade ned oss till sjunde plats och endast två poäng till godo för slutspelsplats. Det var med andra ord en viktig match som stod på spel mot BK Bollklubb. Tyvärr kunde vi endast mönstra fem ordinarie spelare, varav endast en back. Inhopp kom i form av Rebbo, måsveteranerna Andy Kvick och Marcus Karlsson. Den senare hade också med sig Mås yngsta spelare någonsin – Oscar.

Matchen inleddes med en rejäl kalldusch. BK Bollklubbs första anfall resulterade i en tappad boll och 0-1. Vi skärpte till oss snabbt, och fick ett bortdömt mål efter en stark insats av Oscar. Istället kunde BK Bollklubb få in 2-0.

Andra halvlek inleddes med ett uppvisningsanfall av Marcus K och Oscar, som avslutades med mål av Marcus. Vi hade ett par träffar i ramen, men inget gick in. BK Bollklubb sprang dessutom mer eller mindre sönder oss i försvaret, och vi kunde inte hålla tillbaka två ytterligare baklängesmål. Marcus B kämpade till sig ett mål och slutresultatet 2-4.

Laguppställning:
Andreas Homanen
Johan Larsson
Dennis Söderberg     mv
Jens Eklöf
Marcus Bergqvist
Reboar Shahabi    r
Marcus Karlsson    r
Andy Kvick    r
Oscar        r

Veckan som kommer – 5

Fredag, 30 januari

Snake Oil Salesmen, OldTown och De Förlorade Pojkarna gästar Palatset.

EPA spelar på The Crypt

Melonkvartetten spelar på Klubb Kahlo på Musikhuset i Norrköping.

 

Lördag, 31 januari

Soulshine spelar på Palatset.

Liar Thief Bandit och The Grand Station spelar på The Crypt

Slakteriet har reggae-kväll med bland andra Papa Dee.

Anthrax kämpar på

Anthrax

2014-06-26

Bråvalla, Panorama

Betyg: 2/5

Publicerad i Corren och NT 2014-06-27

 

Anthrax har förmodligen fått den enda möjliga tiden för dem på Bråvalla. För hade det inte varit för att ett visst gäng britter står på samma scen ett par timmar senare, är det tveksamt hur många som hittat till spelningen.

Bandet kommer ut till ”Among the Living”, som är en riktig hårdrocksklassiker. Men i övrigt har det mesta av materialet inte åldrats särskilt väl. Sedan har inte sångaren Joey Belladonna världens mest spännande röst heller. Spelningen räddas ändå något av att bandet oförtrutet kämpar på för få igång publiken. Och lyckas helt okej.

/ Andreas Homanen

Lykke Li – Live and in Session EP

Lykke Li – ‘Live and in Session EP’

LL Recordings/Warner Music

Betyg: 4/5

 

Akustisk gitarr känns kanske inte som den bästa vägen att gå för en av världens mest intressanta artister. Eller så är det så. När Lykke Lis röst kommer in i ”I Never Learn” så står det klart att hon kan ha vilken inramning eller bakgrund som helst. Hon kommer ändå att svepa med lyssnaren med sin fullständigt hypnotiska röst. Och det håller i sig i alla nio minuter EP:n sträcker sig över – jag vill ha minst en trippel-live med Lykke Li nu!

 

/ Andreas Homanen