Tidigare publicerad på snokalven.wordpress.com 2012-09-17
Ställde upp i solen framför Slottet. 19 grader. Sol.
Inledningen är svår att säga något om. Lite uppför och in i tunneln. Blev lite rädd att det skulle skita sig när jag inte hängde med 2-timmarsfarthållarna. Men det var nog bara trängseln i början som gjorde det. Ute ur tunneln och upp mot Centralstation var det lugnare. Och fick första påhejandet från E.
Det som följde är inte min favorit. Mest svagt uppför och kvarter som jag inte har något förhållande till. Mer än att det var andra gången, så klart. För varje kilometernotering så förstod jag att det nog gick ganska bra ändå. Hade en minut till godo på två timmar.
Bredvid Karlbergskanalen. Passeras av fritidslöpare. Rörigt vid vätskestationen så jag hoppade den och tog mig uppför backen. Tungt, men hade ändå ganska bra med krafter nedför och ut på Norr Mälarstrand. Den biten kändes bra mycket kortare än förra året. Och halvvägsnoteringen. Låg fortsatt bra till.
Efter stadshuset, väldigt mycket folk. Och E igen. Gick väldigt lätt här. Ut på Söder Mälarstrand, som var rejält seg till en början. Men framåt 15 kilometer kände jag efter, och det fanns krafter kvar. Och power barsen var mindre sega än förra året.
Vändningen vid Tantolunden var tung. Och uppförsbiten upp på Söder. Men kom fram till Götgatsbacken snabbare än väntat. Enorm lättnadskänsla. Tredje gången E också.
20-kilometersnoteringen. Förstod att det räckte med nio minuter på sista kilometern för att klara två timmar. Och där tog kraften slut. När jag förstod det. Men jag kämpade mig runt Gamla Stan på ren ovilja. Och in över Norrbro och in i mål.
1:56:32. Sjutton och en halv minut bättre än förra året. Enorm lättnad. Gick omkring med världens största leende. Och gör det fortfarande.
/ Andreas Homanen
Andreas Homanen 