Showcase lockade mycket publik

Showcase LKPG

2014-01-24

Linköping, Konsert & Kongress, Backstage/Studion

Publicerad i Corren 2014-01-27

Efter ett 2013 som avslutades med det triumfatoriska segertåg som stavades Ghostturné, har onekligen Östergötlands musikscen en del att leva upp till. En bra skjuts gavs på fredagskvällen med Showcase, som är ett projekt för att lyfta fram akter och hjälpa dem nå utanför replokalen. Förutsättningarna var goda med mycket publik som hittat till Konsert & Kongress.

Em & Her Music inleder. Hon rör sig i Regina Spektor-trakter med en vacker röst och ett piano i främsta rummet. I sättningen finns även en cellist som skänker en extra dimension till liveframträdandet. Lone Silver Lining är näst ut och spelar en gitarrtung rock, som tyvärr spretar väl mycket. Samtidigt finns det många lysande delar och en begynnande, mörk stämning, att om någon tvingade in bandet i replokalen ett halvår – så är jag säker på att ett smått lysande band kommit ut på andra sidan.

Att Pilotsonen gör sin allra första spelning någonsin är svårt att tro – de är samspelta på imponerande sätt. Musiken är dansant, traditionell svensk gitarrpop, som kryddas med en sångare med klara Love Antell-drag. Spelar de som de gjorde på fredagskvällen har de alla förutsättningar att verkligen lyckas.

Paint Everyday Orange var ett av förra årets mer omskrivna lokalband. Nu börjar de bli så pass varma i kläderna att de likt ikväll kan ta ut svängarna mera live, som under lyckade ”What you have to say”. Halvvägs in i kvällen går Amanda Ekstedt upp på scen. Förutom sitt piano har hon med sig ett fullt band och tillsammans skapar de ett vackert och stundtals storslaget poplandskap. Ihop med Amandas fantastiska röst blir det en av kvällens främsta stunder.

Marx Gallo & The Captions och Lilerik står för de mest udda genreinslagen med sin reggae respektive hiphop. De drar inte fullt lika mycket folk till scenen, men båda gör ändå ett helt ok framträdande. Zebastian Swartz håller sig till den gitarrbaserade poprocken, om än med ett särdeles stort anslag. Det fungerar skapligt live, och med lite mer putsning kan det bli riktigt intressant.

Intressant är definitivt Systemet med sin synth på skånska. Det är dansant och de får ett plus för sin videoanvändning i framträdandet. Soundmeds avslutar kvällen och har något svårt att nå fram med sin relativt svåra hårdrock. Men de är samtidigt så pass bra att de måste räknas till ett av de mer lovande hårda banden vi har.

Tio band på en kväll är mycket att ta in, men det står helt klart att Östergötland är fyllt av bra band och artister som verkligen förtjänar en karriär utanför de där replokalerna.

/ Andreas Homanen

Em & Her Music

Em & Her Music
Lone Silver Lining
Lone Silver Lining
Pilotsonen
Pilotsonen
Paint Everyday Orange
Paint Everyday Orange
20140124_214037
Amanda Ekstedt

Rått, melodiöst och alldeles strålande

In Flames – ”A Sense of Purpose”

Nuclear Blast/Universal

Publicerad i Corren 2008-03

I en metalvärld där ‘utveckling’ oftast är ett skällsord, har In Flames länge varit ett lysande undantag. Det fortsätter de med även i år. Den här gången har utvecklingen gått mot än mer melodiös, och möjligen mer gitarrbaserad, metal. I detta sammanhang är åttaminuterslåten ”The Chosen Pessimist” ett oväntat, men välkommet avbrott. Balladerna är fler, vilket även det brukar ses som något negativt i den här genren, men In Flames klarar av det också.

Förutom låtarna har även ljudbilden ändrats: In Flames tycks återvända till det råare sound som präglade bandets tidiga historia i den myllrande Göteborgsscenen runt mitten av 90-talet.

Leder då kombinationen av melodier och rå ljudbild till något positivt? Definitivt. In Flames befäster sin position som Sveriges största, och ett av världens mest intressanta, band i den hårdare skolan. Sånginsatsen från Anders Fridén är som vanligt alldeles strålande, och är den avgörande orsaken till att det här förmodligen är ett av 2008 års allra bästa släpp.

/ Andreas Andersson

Slipknot på väg in folkhemmet

Slipknot – ”All Hope is Gone”

Roadrunner

Betyg:  3/5

Publicerad i Corren 2008-09-10

 

Slipknot fortsätter sin resa bort från vansinnet och in i folkhemmet. Nu är det kanske inte riktigt så drastiskt, men faktum är att oktetten i och med ”Snuff” åstadkommit något av det bästa i powerballad-väg som hörts på åratal. Tillsammans med ett par traditionellt Slipknot-arga låtar, står den ut på detta annars något slätstrukna verk.

/ Andreas Andersson

Lyxzén är INVSN

INVSN

2014-01-25

Linköping, L’Orient

Betyg: 4/5

Publicerad i Corren 2014-01-27

I höstas gjorde INVSN en framgångsrik djupdykning i de allra mörkaste delarna av 80-talets pop med släppet av bandets tredje och självbetitlade skiva. Förutom texterna var även musiken exceptionellt stämningsskapande. Ute på turné är det nu dags att bevisa hur pass väl bandet lyckas överföra detta till liveformatet.

Att det är den senaste skivan som ligger i fokus råder det inga som helst tvivel om – med några få undantag hämtas alla låtar därifrån. Det är alls inget ovanligt att band vill lyfta fram det nyaste de gjort, men INVSN tar det hela längre. Samtidigt är det synd då de har många bra, tidigare låtar. De klarar det nya riktigt bra, undantaget möjligen rymden i musiken som inte alls blir lika stor som på skiva. Men det är förmodligen mer beroende på lokalens tillkortakommanden än på bandet.

INVSN handlar ofrånkomligen mycket om sångaren Dennis Lyxzén. Hans energi fyller upp scenen fullständigt och han besitter verkligen mycket av den klassiska karisman som gör att det är svårt att fokusera på så mycket annat. Särskilt tydligt blir det under utbrott till låtar som ”Ner i mörkret” och ”120dB”.

Bandet visar också att de klarar av mer än den relativt enkla pop som utgör grundstommen i och med den smått psykedeliska utflykten i ”Vårt blod”.

INVSN känns verkligen som ett genuint band som bryr sig om sin publik och om musiken. Det senare visar de inte minst genom att de står i publiken under förbandet Lone Silver Linings spelning – ett Linköpingsband med blott fyra spelningar på samvetet.

/ Andreas Homanen

Mås – HA FF 4-0 (1-0)

26 jan             Mås – HA FF 4-0 (1-0)
1020 – Collegium

Efter en förlust och en vinst var det dags för det tredje toppmötet; fjärdeplacerade HA FF. Vi kom till start med åtta man – och valde att bygga bakifrån med två backavbytare och en anfall-.

 

Första halvlek blev jämn, med ett par skapliga chanser åt båda hållen, bland annat utbytte vi stolpskott. HA FF låg högt och Kenny kunde bryta igenom och slå in 1-0.

 

Andra halvlek innebar mer press från motståndarna. Vi stod emot bra och det som kom igenom tog Dennis resolut hand om. Och vi fick 2-0 genom ytterligare ett skott från Kenny – ett mål som kändes väldigt viktigt för matchens avgörande. Efter det blev motståndarna mer desperata och missade mer och mer. På passning från Kenny kunde Jens därmed slå in 3-0. Även 4-0 hann komma: Kenny i öppen kasse.

 

En mycket bra laginsats idag!

 
Laguppställningen

Andreas Homanen

Dennis Söderberg                 mv

Robert Steinvall

Fredrik Elvåker

Alexander Sundström

Kenny Simpson                                          3

Jens Eklöf                                                  1

Jonas Blom