Metaltown 2010 – oavkortat

Grundmaterialet till rapporten från Metaltown 2010. Den redigerade versionen finns här.
fredag förmiddag
Bilresan ner. Blandat Rammstein, Jack Daniels och telefonsamtal.
I ett av kungligt bröllop-infekterat Sverige är GBG en fristad denna helg. En varierande publik, från den mest äkta hårdrocksfanatikern, via några punkare som blev kvar från torsdagens West Coast Riot, till mäklare och bankmän i 50-årsåldern. De två sistnämnda var nog kanske inte så många fler än just två, men ändå.

Eftermiddag på Avalon.
Öl, räkmacka och två liter skum. Och en uppsättning flaskor Rosé.

In på området. Skåningar i öltält.
Niles Egypten-metal i bakgrunden. Samspelar med skånska överåriga rockers. I slutändan visar de sig ändå vara smålänningar. Trots mitt tjat.
De eviga, meningslösa diskussionerna om vilket som är världens bästa band, välrldens bästa konsert, världens bästa gitarrist, eller bara världens bästa i allmänhet.
Handstil som fonetisk skånska.
Diskussioner om vilket landskap som är mest metal. Och vårt Östergötland ligger bra till med Witchery på lördagen. Även om J bara är en del av bandet räcker det långt.

Blandningen av publik lite av tjusningen. Evighetslånga jävla köer till bajamajor. Nile brölar på. Taskig organisation, men det kanske bara är festival.

Sabaton
Krigsheavy-metal. Perfekt uppvärmning inför Rammstein. Att känna asfalt gunga är jäkligt köttigt. Bättre betyg kan ett festivalband knappt få. Sabaton verkar överlyckliga över att befinna sig på denna scen. Att de är tillräckligt stora – det finns det inga tvivel kring.

Rammstein revanscherar Tysklands förlust i fotbolls-VM. Det de tyska idrottsmännen inte mäktat med, det fullständigt krossade Rammstein hela Västkusten med. Är publiken här för att se Rammstein eller är de här av den klassiska icke-anledningen; att det är ett spektakel som alla ser för att alla ska se bandet? Hursomhelst. Rammstein är dock inte fullt så övertygande förkrossande som man kan hoppas. Rammstein behöver inte vara så bra som många av sina kollegor. De är ändå sevärda. Orättvist? Nja, de klarar ju av helheten. ”Du Hast” har en inneboende kraft som gör den till en av musikens odödliga klassiker.

Rammstein tar revansch för den snöpliga VM-förlusten mot Serbien. Du Hast får allsång. Mäktigt på tyska.
Rammstein för en lönlös kamp mot den tilltagande kyliga juni-natten. När ska alla svenskar lära sig att det i stort sett aldrig blir varmt på natten? Ungefär lika stor chans som ett hårdrocksfan har att bli av med sin övertygelse.
Konfetti i sådana mängder att… Bestämmer mig för att skriva en oavkortad version av Metaltown.

1 Rammlieb
2
3 Der Tier Must Sterben
4 Keine Lust
5 Feuer Frei – med överdåd av pyro
6 7 8 9 10
11 Benzin
12 Links
13 Du Hast
14
Extranummer
15 Sonne

Spårvagn genom Göteborgsnatten. Slagsmål på Avenyn. Poliser där. Av vid Wawrinskys Plats.

Vaknar till ett grådaskigt Göteborg.

Bandet med mest Linköping-kopplingar, Witchery, har en något otacksam uppgift som ett av de första banden under lördagen. Ungefär vid samma tidpunkt som det kungliga bröloppet äger rum, gör festivalens mesta Linköpingsband sitt bästa för att göra Göteborgseftermiddagen lite mer ond. Tyvärr är det lite glest bland publiken. Urklassisk thrash. Withcery har gått från sidoprojekt till svensk metals mesta supergrupp. Sångaren försöker verkligen elda upp publiken. Går sådär. Sen är det först spelningen för dem på åtta år.

Werewolves
The God Who Fell From Earth
A Winning…
The Reaper

Tillbaka till stan. Öl på Soho. Mer än öl. Dragen lax och Göteborg Nord.

LG Petrov gör ett bejublat framträdande med Amon Amarth.

[här följer ett parti där några snott blocket…] In god weeee trust, an in t god // Skärhamn é bäst… Se till och besök det på semestern! // En fin kVäLl! jag hiLLar DEj [här snor jag tillbaka blocket]

Dark Tranquility på en helt underdimensionerad scen. De följs dessutom av Hatebreed, som lätt hade knäckt en betydligt större scen.

Bullet For My Valentine
Bullet For My Valentine revanscherar även de sina landsmäns povra insats i Sydafrika.
1 Your Betrayal
2 Fe…
3 Waking the Demon
4 Tears Don’t Fall
5 Four Words to Choke Upon
The Last Fight
Say Goodbye
Scream, Aim, Fire

Hatebreed
1 In Ashes They Shall Reap
2 Hands of a Dying Man
3 Merciless Time
4 ??
5 To the Threshold
6 Proven
7 Straight to Your Face
8 Last Breath
9 Never Letting Go
10 Before Dishonor

In Flames
In Flames nästan lika snygga som Rammstein kvällen innan.

Bullet Ride
Pinball Map
Satellites & Astro

Lördagskvällen gick i den amerikanska muskelmetallens tecken. Är mycket muskler, och metal-broderskap

/ Andreas Homanen

Okreddigt band drar publik

Sabaton

2015-06-27

Bråvalla, Luna

Betyg: 3/5

Publicerad i NT 2015-06-29

 

Något mer okreddigt än Sabatons något daterade heavy metal är svårt att föreställa sig. Och det är inte helt lätt att se dem passa in i Bråvallas övriga program. Men sådana trivialiteter stoppar inte Sabaton. Istället har de fått en av festivalens största publikskaror framför Lunascenen. Sabaton tackar för stödet genom en show fylld med pyro och stompande hårdrock.

De blir dock alldeles för tramsiga i mellansnacket, och hade gott kunnat klämma in en låt eller två till istället för allt flams. Låtlistan är det annars inget att anmärka på, det som ska finnas med är där och avslutningen med ”Primo Victoria” och ”Metal Crue” sitter där den ska.

 

Låtlista

1. Ghost Division

2. To Hell and Back

3. Carolus Rex

4. Swedish Pagans

5. Resist and Bite

6. The Art of War

7. Gott mit uns

8. Soldier of 3 Armies

9. Far from the Fame

10. En livstid i krig

11. Attero Dominatus

Extranummer:

12. Night Witches

13. Primo Victoria

14. Metal Crüe

/ Andreas Homanen

”Ful-hårdrockarna” bjöd på fest

Den första versionen publicerades i NT:s pappersupplaga, medan den andra publicerades på nt.se

image
Sabaton

Sabaton, D-A-D, Amaranthe

2014-08-22

Norrköping, Folkets Park

Betyg: 4/5

Publicerad i NT 2014-08-25

 

Som inom alla kulturyttringar så finns det ful- och finvarianter av hårdrock. Sabaton hör helt klart till den förra varianten, och bandet är ett av de mest bespottade som finns. Och det är förståeligt att många anser en del av texterna vara små under av pojkrumsinfantilitet. Det är också helt förståeligt om musiken upplevs så pompös att Queen-proportioner måste användas för att beskriva den. Men bevittnar du en livespelning med Sabaton som den i fredags, så kan du inte förneka bandets storhet.

 

Publiken är laddad långt innan konserten startar, och ett taktfast ”Sabaton” ekar över Folkets Park. När bandet sedan går upp på scen och drar igång ”Ghost Division” så har de i stort sett vunnit redan där. Publiken är med på allt som Sabaton tar för sig och jublar i ren lycka.

 

Sabaton har på senare år vuxit till ett av de allra största banden i Sverige. De tackar verkligen för allt stöd de har fått med en show där de inte sparat på någonting – eld och explosioner förekommer under i stort sett varenda låt.

 

Låtmässigt hämtas mycket från årets ”Heroes”, som är något svagare än närmast föregående släpp. Publiken verkar dock fortfarande nöjd. Och Sabaton ska ha all heder att de inte hemfaller åt nostalgi. Det mesta är tung heavy metal, men i ”Karolinens bön” letar det faktiskt in sig lite vackert vemod också. Sedan är låtens temposänkning, tillsammans med ”En livstid i krig”, i stort sett den enda dynamik som erbjuds.

 

Halvvägs in i spelningen tappar Sabaton lite fart och, trots att sångaren Joakim Brodén hävdar motsatsen, så är även publiken inne i något av en svacka. Bandet svarar dock med att fläska på med ”Lejonet från Norden”. Resten är en enda heavy metal-fest fylld av allsång, applåder och än mer pyroteknik. Allt avslutas med en stor explosion som sätter en rejäl punkt för en riktigt bra kväll.

 

/ Andreas Homanen

 

Nätversion

Som inom alla kulturyttringar så finns det ful- och finvarianter av hårdrock. Sabaton hör helt klart till den förra varianten, och bandet är ett av de mest bespottade som finns. Och det är förståeligt om du anser en del av texterna vara små under av pojkrumsinfantilitet. Det är också helt förståeligt om musiken upplevs som så pompös att Queen-proportioner måste användas för att beskriva den. Men bevittnar du en livespelning med Sabaton som den i fredags, så kan du inte förneka bandets storhet.

 

Publiken är laddad lång innan spelningen drar igång, och ett taktfast ”Sabaton” ekar över Folkets Park. När bandet sedan går upp på scen och drar igång ”Ghost Division” så har de i stort sett vunnit redan där. Publiken är med på allt som Sabaton tar för sig och jublar i ren lycka.

Sabaton har på senare år vuxit till ett av de verkligt stora banden i Sverige, och fick ett rejält kvitto på det tidigare i somras när de fick en headlineplats på nästa års Wackenfestival i Tyskland, som är bland det största du kan uppnå som hårdrocksband. Sabaton tackar verkligen för allt stöd de har fått med en show där de inte sparat på någonting – eld och explosioner förekommer under i stort sett varenda låt. Och fyrverkerier.

 

Låtmässigt hämtas mycket från årets ”Heroes”, som är något svagare än närmast föregående släpp. Publiken verkar dock fortfarande nöjd. Och Sabaton ska ha all heder att de inte hemfaller åt nostalgi. Det mesta är tung heavy metal, men i ”Karolinens bön” letar det faktiskt in sig lite skönhet också. Sedan är låtens temposänkning, tillsammans med ”En livstid i krig”, i stort sett den enda dynamik som erbjuds under spelningen.

 

Halvvägs in i spelningen tappar Sabaton lite fart och, trots att sångaren Joakim Brodén hävdar motsatsen, så är även publiken inne i något av en svacka. Bandet svarar dock med att fläska på med ”Lejonet från Norden”. Resten är en enda heavy metal-fest fylld av allsång, applåder och än mer pyroteknik. Allt avslutas med en stor explosion som sätter en rejäl punkt för en riktigt bra kväll.

 

image
D-A-D

En hel del av D-A-D:s fans rynkar nog på näsan åt att de spelar förband åt Sabaton. Danskarna har en status som ett band som alla som har någon form av sympatier för hårdrock gillar, och det är inte konstigt med tanke på hur väl deras snälla 80-talshårdrock har åldrats. De visar dessutom upp en spelglädje som inte finns hos många, betydligt yngre, band. Under deras timme avverkar de sina största hits och får bra med jubel åt det mesta. Första förbandet Amaranthe har också de en stor publik, men de har svårare att få igång den. De är inte dåliga, men relativt ospännande. Och ska det vara nödvändigt med tre sångare?

 

Låtlista Sabaton

  1. Ghost Division
  2. To Hell and Back
  3. Carolus Rex
  4. Gott Mit Uns
  5. Soldier of 3 Armies
  6. Karolinens Bön
  7. Attero Dominatus
  8. Resist and Bite
  9. The Art of War
  10. Swedish Pagans
  11. Lejonet från Norden
  12. En Livstid i Krig

 

Extranummer

13. Night Witches

14. Primo Victoria

15. Metal Crüe

 

image
Amaranthe

/ Andreas Homanen

Veckan som kommer – 34

Tisdag, 19 augusti

Korpserien avslutas för Mås med match mot Scrubs på Korpvallen.

 

Torsdag, 21 augusti

Linköpings Stadsfest drar igång.

 

Fredag, 22 augusti

Sabaton spelar i Folkets Park, Norrköping. Supportar gör D-A-D och Amaranthe.

Linköpings Stadsfest går vidare. Rix FM-festival kör under dagen och Jill Johnsson är huvudnamnet på kvällen.

 

Lördag, 23 augusti

Pilotsonen spelar på Linköpings Stadsfest. Det gör också The Sounds, som får äran att avsluta det hela.

I Grebo gör festivalen Sköna Gröna Grebo en återkomst. Spelar gör Edith Strindberg Trio, 6.08, Nicke & Åsa, Håkan Maas och Willy Dahlqvist.

Söndag, 24 augusti

Linköpings Stadsfest avslutas med Stadsfestloppet.

Tredjegiv från Raubtier – Pansargryning

Raubtier – ‘Pansargryning’

För drygt ett år sedan gjorde Raubtier processen kort med allt och alla. Efter ett 2012 när de i ärlighetens namn känts lite trötte, åkte de ut som förband åt Sabaton under årets sista veckor och var fullständigt, hänsynslöst fantastiska på scen. 2013 var ett lugnare år, där Hulkoff bland annat ägnade sig åt redneck-projektet Bourbon Boys. Sammantaget har det gjort mig riktigt sugen på nytt Raubtier-material, och nu är tredje skivan ”Pansargryning” här.

Själv hade jag förhoppningar att de skulle fortsätta på det vemodsdrypande spår de slog in på med ”Polarvargen” och fulländade med ”Allt förlorat”. Men de har snarare hållit sig till det som är det klassiska Raubtier – hårda verser, hårdare riff och stenhårda refränger. Vilket kräver att du har extremt starka låtar som fundament. ”Pansargryning” är inte direkt översållad av sådana tyvärr, så skivan är något tunglyssnad. Spår som ”Leviatan” och förstasingeln ”Qaqortoq” är dock välkomna käftsmällar till avbrott.

Sedan finns även den mäktiga ”Opus Magni”, där Snowy Shaw gästar på sång. Att få den gästen på skiva var nästan mer än jag kunde be om efter tidigare nämnda turné där Snowy gjorde ett strålande inhopp på ”Världsherravälde”.

Och live torde det inte finnas några tvivel om att Raubtier fortfarande är en riktig attraktion. Det finns bra med möjligheter att se dem också framöver – 12 mars gästar de Dynamo i Norrköping och 29 mars avslutas vinterturnén i Linköping på L’Orient.

/ Andreas Homanen

Sabaton i symbios med publiken

Sabaton

2012-12-12

Linköping, Konsert & Kongress, Garden

Betyg: 4/5

Publicerad i Corren 2012-12-14

Sabatons sångare Joakim Brodén kan inte hålla sig från att nämna det flertalet gånger från scen – det är en vardagskväll i Sverige. Vad publiken i Garden i onsdags kväll upplevde, och var med och skapade, borde alltså inte vara möjligt.

Dynazty inledde kvällen med sin sleaze av klassiskt snitt. När Raubtier går på som andra band har Garden börjat fyllas upp rejält. Bandet är stabilt live, men under slutet av spelningen händer något. När de tar in Sabatons inhoppartrummis Snowy Shaw på sång för ”Världsherravälde” fullkomligt exploderar Garden och det blir otroligt mäktigt. Raubtier gjorde definitivt sin plikt som uppvärmare.

Det är imponerande att se ett band som är i så bra symbios med sin publik som Sabaton – allsången ljuder redan under inledningsmusiken. Därpå följer en och en halv timme av jubel, allsång, nävar i luften, taktfasta hockeykörer och en extremt stor dos pompös power metal

Bandet verkar uppriktigt förvånade över mottagandet de får, och redan efter fjärdelåten ”Karolinens bön” stannar de upp och bara ler mot publiken. Totalt hämtas en tredjedel av kvällens låtar från årets skiva ”Carolus Rex”, och även om det till början kan kännas obekvämt med svenskspråkig metal, så passar det ändå in i det övriga materialet som spänner över hela bandets karriär.

Att hitta invändningar mot musiken kan absolut göras. Det går att klaga på de ibland väl infantila krigsromantiska texterna, att en del av det storslagna inte fångas helt lyckat live och så vidare.

Men allt står sig slätt när man tittar sig runt och ser tusen personer skrika och applådera precis varje sekund av konserten. Och när bandet drar igång ”Primo victoria” och det uppstår spontandans bland publiken som står allra längst bak mot den bakre väggen, finns det inte några tvivel om att Sabaton har gått segrande ur år 2012.

/ Andreas Homanen

Metaltown 2010

P1040692

Metaltown

18-19 juni, 2010

Göteborg, Frihamnen

Publicerad i Corren, Norrköpings Tidningar och Uppsala Nya Tidning 2010-06-21

Frihamnen i Göteborg är denna helg så nära man kan komma en fristad från allt vad bröllopsyra och fotbollsfeber heter. Ca 22000 besökare har samlats för att se dryga 30-talet band av varierande hårdhet. Fredagen har strålande solsken, men tyvärr är det något svagt på bandfronten.

Fredagen tände till först med Faluns Sabaton, och det var länge sedan jag såg ett band som hade så kul på scen. Annars var fredagskvällen vikt åt Rammstein. Oavsett vad man tycker om deras tyska industrirock, så är det alltid underhållande att titta på. Scenshowen har ett överdåd av pyroteknik, fyrverkerier och konfetti. Det är riktigt mäktigt att beskåda och de revanscherar klart Tysklands förlust i VM tidigare under dagen.

Under lördagen är vädret något sämre, men det kompenseras av en desto starkare uppsättning band. Bland de första av dem är festivalens mesta Linköpingsband, Witchery, som gör sitt allra bästa för att göra lördagseftermiddagen lite mer ond. Därefter följer Amon Amarth, Soulfly, Hellyeah och Bullet For My Valentine. De sistnämnda har växt till sig rejält under de senaste åren.

Framåt slutet av kvällen gör Hatebreed en av festvalens absolut bästa spelningar. De känns till en början lite för stora för den lilla scenen, men det visar sig bli en perfekt inramning till deras intensiva muskelhardcore. Annars är In Flames självklart denna andra dags absoluta höjdpunkt. De är förmodligen så stora som det bara är möjligt för ett svenskt metal-band, och en självklar avslutning av en väldigt lyckad festival.

 Andreas Andersson