Joel Alme
2015-04-11
Linköping, Doom/The Crypt
Betyg: 4/5
Publicerad i Corren 2015-04-13
Joel Alme drar ner jubel direkt från de första tonerna av inledande ”Håller mig på kanten”. Och han har nog en mer hängiven publik än många tror – Doom har fyllts av en publik av en typ som inte annars brukar hittas i Linköping utanför studentarrangemang, och de verkar älska allting Joel Alme tar sig för. Det dansas för fullt både under och efter konserten. Joel och bandet verkar också ha riktigt kul på scen så det blev en riktig fest vi fick se.
Artister som gått över till svenska och först då verkligen når fram till sin publik finns det gott om. Joel Alme är en i raden och på hans svenska debut ”Flyktligan” från tidigare i år har fått ett varmt mottagande. Språkbytet kan tyckas som ett tillräckligt stort steg för att lägga om karriären helt och bortse från vad han gjort tidigare. Men Joel Alme spelar upp en bra blandning mellan ”Flyktligan” och de tre engelskspråkiga föregångarna. Och det är tur det – det är inget mindre än en smärre tragedi att han inte nått ut bredare än han gjort med dem. Det är som att det för varje låt som spelas bara blir tydligare hur bra Joel Alme är som låtskrivare.
”Flyktligan” är dock i fokus. Under ”Backa tiden” går stämningen i publiken inte att likna vid något annat än eufori. Och den skapas av en poplåt som släppts 2015 – det finns verkligen hopp för världen. En given fråga när det gäller Joel Alme är vilken version av hans signaturmelodi Utan personlig insats/A Young Summer’s Youth/Snart Skiner Poseidon som ska spelas. Den sistnämnda faller på att det är en nattklubb vi befinner oss på och inte en fotbollsarena. Den förstnämnda skulle kunna ligga bra till då Martin Elisson från Hästpojken (på vars skiva låten finns med) spelar bas i Joel Almes band. Men det blir den mittersta. Och den är så fantastiskt storslagen att det ordinarie setet inte kunde ha avslutats bättre. Även om det faktiskt hördes en del röster som sjöng ”fel” text till den.
Om man ska leta efter invändningar mot spelningen så är det att det att den dimension som stråkarna ger på skiva saknas. De är annars en väldigt viktig del av Joel Almes musik. Men frågan är om det inte blir bättre i den här renare formen.
Kvällen var även premiär för den nya klubben Downtown. Och det var en premiär som gav mersmak. I Dooms systerlokal The Crypt spelade Grande Roses, var andra skiva, ”Built on Schemes”, släpptes på Linköpingsbolaget Gaphals tidigare i år. Bandet litar fullt ut på styrkan i sitt material och gav ett kompromisslöst framträdande.
/ Andreas Homanen
Andreas Homanen 