Joel Alme

Joel Alme

2015-04-11

Linköping, Doom/The Crypt

Betyg: 4/5

Publicerad i Corren 2015-04-13

 

Joel Alme drar ner jubel direkt från de första tonerna av inledande ”Håller mig på kanten”. Och han har nog en mer hängiven publik än många tror – Doom har fyllts av en publik av en typ som inte annars brukar hittas i Linköping utanför studentarrangemang, och de verkar älska allting Joel Alme tar sig för. Det dansas för fullt både under och efter konserten. Joel och bandet verkar också ha riktigt kul på scen så det blev en riktig fest vi fick se.

Artister som gått över till svenska och först då verkligen når fram till sin publik finns det gott om. Joel Alme är en i raden och på hans svenska debut ”Flyktligan” från tidigare i år har fått ett varmt mottagande. Språkbytet kan tyckas som ett tillräckligt stort steg för att lägga om karriären helt och bortse från vad han gjort tidigare. Men Joel Alme spelar upp en bra blandning mellan ”Flyktligan” och de tre engelskspråkiga föregångarna. Och det är tur det – det är inget mindre än en smärre tragedi att han inte nått ut bredare än han gjort med dem. Det är som att det för varje låt som spelas bara blir tydligare hur bra Joel Alme är som låtskrivare.

”Flyktligan” är dock i fokus. Under ”Backa tiden” går stämningen i publiken inte att likna vid något annat än eufori. Och den skapas av en poplåt som släppts 2015 – det finns verkligen hopp för världen. En given fråga när det gäller Joel Alme är vilken version av hans signaturmelodi Utan personlig insats/A Young Summer’s Youth/Snart Skiner Poseidon som ska spelas. Den sistnämnda faller på att det är en nattklubb vi befinner oss på och inte en fotbollsarena. Den förstnämnda skulle kunna ligga bra till då Martin Elisson från Hästpojken (på vars skiva låten finns med) spelar bas i Joel Almes band. Men det blir den mittersta. Och den är så fantastiskt storslagen att det ordinarie setet inte kunde ha avslutats bättre. Även om det faktiskt hördes en del röster som sjöng ”fel” text till den.

Om man ska leta efter invändningar mot spelningen så är det att det att den dimension som stråkarna ger på skiva saknas. De är annars en väldigt viktig del av Joel Almes musik. Men frågan är om det inte blir bättre i den här renare formen.

Kvällen var även premiär för den nya klubben Downtown. Och det var en premiär som gav mersmak. I Dooms systerlokal The Crypt spelade Grande Roses, var andra skiva, ”Built on Schemes”, släpptes på Linköpingsbolaget Gaphals tidigare i år. Bandet litar fullt ut på styrkan i sitt material och gav ett kompromisslöst framträdande.

/ Andreas Homanen

Veckan som kommer – 15

Måndag, 6 april

Intressant LKPG HC-kväll på Arbis: Oathbreaker, Snake Tongue, Godmother, Murderofcrows, OAK. Info.

 

Onsdag, 8 april

Kollapsed spelar på L’Orient. Info.

 

Torsdag, 9 april

Våren tar slut för LKPG Ha Ha! På scen står Ann Westin och Bec Hill. Info.

 

Fredag, 10 april

Scar Symmetry kommer till L’Orient. Deals Death, With Heavy Hearts och Morum är förband. Info.

Finbesök på Palatset; Christian Kjellvander med And we should die of that roar som förband. Info.

Klubb Din Mamma kör vidare – nu med Mary Onettes på Nationernas Hus.

Linköping Rock & Blus på Konsert & Kongress. På scen står Dan Hylander, Bill Öhrström, Jimmy Uller Rock Blues Band och Fredrik ”Frallan” Jonsson. Info.

 

Lördag, 11 april

Joel Alme kommer till Doom. Med sig har han Grande Roses och Founder Effect. Det är även premiär för popklubben Downtown. Info.

Rockabilly på Palatset med The Hub Caps och Chris & the Goosebumps. Info.

Studentarrangemang på Kårallen. Förmodligen otillgängligt för vanliga människor. Teddybears STHLM och Pilotsonen spelar hursomhelst.

Mörkt, men så bra att man bara kan le

Grande Roses – ‘Built on Schemes’

Gaphals

Betyg: 5/5

Publicerad i Corren 2015-02-11

 

Du kan lyssna dig utmattad på musik, men ändå hitta något som får dig att vilja spela en låt oavbrutet dygnet runt. Refrängen i titel-låten på ”Built on Schemes” är just något sådant. Den är så bra att det egentligen inte hade spelat någon roll hur resten av skivan hade låtit.

Men Grande Roses visar med eftertryck att det inte var någon lyckträff. Skivan är fylld av gitarrbaserad rock med ett anslag så imponerande att det här är musik som skulle kunna fylla ut de allra största scenerna i hela världen. Text- och stämningsmässigt är det mörker för hela slanten, men varje sekund är så bra att det inte går att göra annat än bara le.

 

/ Andreas Homanen

Grande Roses – ’Spread the Ashes (and Love)’

Grande Roses – ’Spread the Ashes (and Love)’

Gaphals

Betyg: 3/5

 

Mörka Joy Division-band har sin alldeles egna genre. Ett par av banden som hör hemma där är smått underbara, och Grande Roses hör definitivt dit. ”Spread the Ashes (and Love)” är första singeln från deras kommande album. Även om den är bra, så når den inte riktigt topparna från förra årets ”Disease”.

 

/ Andreas Homanen

 

Grande Roses förtjänar en stor publik

Grande Roses

2013-09-06

Linköping, L’Orient

Betyg: 4/5

Publicerad i Corren 2013-09-09

Lika mycket som det här är en konsert är det ett firande av något av det viktigaste vi har i det lokala musiklivet – skivbolaget och arrangörerna Gaphals. I tre år har de släppt skivor och ordnat otaliga spelningar.

Efter det på grund av dubbelbokning oplanerade bandet Nevärlläjf, var det dags för det utannonserade ”hemliga” bandet. Det visar sig vara Jehova Ice, som gör sin debutspelning. De spelar en punkig rock med melodier som emellanåt drar åt Bad Religion-hållet. Sångaren låter som om han kom direkt ifrån valfritt 90-talsskatepunkband. Jehova Ice är lovande, men skulle må bra av ett par låtar som står ut mer.

Grande Roses har under ett par år hållit Joy Division-fanan högt, och visar under kvällen att man inte behöver komma från de dystraste hörnen av England för att behärska genrer. Det räcker med Östersund.

De äntrar scenen i sina svarta scenkläder, och har en framtoning värdig ett mycket större sammanhang. Sångaren Göran Messelt Andersson har dessutom ett klädsamt, lagom plågat uttryck. Grande Roses radar upp låtar som otaliga gånger bevisar att det är smått otroligt att bandet inte blivit större än de är.”I hear drums” och ”Go Home” är två särdeles tydliga exempel på detta.

Det enda egentliga problemet med konserten är att Grande Roses påfallande ofta faller in i ett hårdrocksposerande. Men det är en liten invändning i sammanhanget – Grande Roses förtjänar verkligen en mångfalt större publik än vad Linköping presterade på fredagskvällen.

/ Andreas Homanen

Låtlista:

1. Disease

2. Radio Heartbreak

3. I Hear Drums

4. Dancing Away

5. Go Home

6. Sunken Ship

7. Sold Out Our TIme

8. Waiting for the Night

9. This Place I Love

Extranummer

10. Yours