Lars Winnerbäcks ”Söndermarken”, Veronica Maggios ”17 år”, Markus Krunegårds ”På promenaden”, hela Håkan Hellströms backkatalog. Raden av uppväxtskildringar inom svensk musik är minst lika lång som antalet artister och band. Där ovanstående på nostalgi av standardformatet är Organismens ”Uppsala” råare och förmedlar snarare uppgivenhet. Desperationskänslorna som ofta hittas i vardagsrealistiska brittiska filmer tränger sig på undan för undan. Svensk rap har aldrig varit mer vackert dyster. Markus Krunegård-samplingen hjälper så klart till.
Hör du ”Uppsala”,
(och inte lyssnar på den)
eller om du har svårt med känslor – kreverar låten för säkerhets skull i en briljant avrundning som skriker av Ulf Dagebys ”Gallret”. Det är de mörkaste och kallaste delarna av 80-talet som kryper fram och lägger sordi på hela ”Alla kungar bär inte krona”.
/ Andreas Homanen
Andreas Homanen 