En promille av antalet löpare i Stockholms halvmarathon. Förmodligen än mindre publik,
(den bestod av fyra personer. Emma och far var allihop)
men väldigt trevligt. 12 kilometer. Cirka femton år sedan jag sprang den senast. Då på runt 1:07, så sett till den senaste tidens resultat så siktade jag på att slå den tiden i alla fall.
Något nostalgiskt att komma ned på Uddevallen för start. Det syntes direkt att det inte var någon skit-standard på löparna. En Noc-Out, någon helikopterflottiljsjacka och allmänt vältränade. Så, det var ingen direkt överraskning när jag låg sist från de första metrarna.
Förutsättningarna var dock fina – fjorton grader och lite småregn – så det var en behaglig inledning. Höll ett tempo på strax över fem minuter kilometern.
In i skogen fortsatte det att flyta på bra. Bansträckningen var lite annorlunda, men ingen större skillnad. Vid sex kilometerspasseringen var det dags för den något spartanska vätskekontrollen…
Någon kilometer senare passerade jag löparen framför mig. Inte sist längre! Strax därefter var det vändning ned mot Klasa. Hade nästa löpare inom sikthåll, och gjorde en knapp höjning av tempot. Men det var lite för långt avstånd och för kort kvar. Efter Salem var det dags för publikstöd igen. Lämpligt placerad vid den jobbigaste backen för hela loppet.
Sedan var det bara någon kilometer kvar. Jag orkade hålla kvar det lätt stegrade tempot, och gled in på Uddevallen och in i mål. 1:01:42.
Väldigt trevligt lopp och ett resultat jag är nöjd med. Även om det blev näst-sista-plats.
/ Andreas Homanen
Andreas Homanen 
[…] det med personbästa. Hösten innehöll tre lopp; Stadsfestloppet, Stockholms Halvmarathon och Uddevarvet. Om man ändå ska leta efter höjdpunkter hamnar det förstnämnda nog där ändå. Bra […]