The Hanged Man på Where’s the Music

The Hanged Man

2015-02-13

Where’s the Music, Norrköping, Hörsalen

Betyg: 3/5

 

The Hanged Mans spelning i Hörsalen är en smått kaotisk värld där sång trängs med ett band som kör en enkel variant av 60-talsflum processad genom ett popfilter. Helt plötsligt bryts märkliga soloutflykter av med en helt betagande melodi som bara dyker upp. Sen är melodin slut och flummet tillbaka. Det hela gör att det inte är helt lätt att få grepp om The Hanged Man. Ibland känns det mer kul än bra, men lika ofta hittar bandet guld i all röra. Den finstämda balladen mitt i är det främsta exemplet. Men den följs sen av ett alltför synthdrypande popnummer i halvtempo.

 

/ Andreas Homanen

Trångt med en rasande energi

Besserbitch

2015-02-14

Where’s The Music, Norrköping, Stopet

Betyg: 4/5

Publicerad i NT 2015-02-16

 

Besserbitchs sångerska Elin Andrée har en fullständigt perfekt rå röst som drar åt Lemmy-hållet. Hon lyckas till och med få till den där lätt sinnesvridna slitenheten som nästan är fysiskt jobbig att höra. Men samtidigt är rent överjordiskt cool. Överhuvudtaget är det mycket Motörhead över Besserbitch – låtarna är fyllda av en rasande punkig energi.

Stopets felvända scen är förmodligen Where’s the Musics mest udda scen, men till Besserbitch passar den fint. Publiken har trängts ihop och det blir en riktigt tät stämning med många glada miner. Höjdpunkten låtmässigt var ”Sick Twisted Mind”.

 

/ Andreas Homanen

Det håller inte hela vägen

Eternal Death

2015-02-14

Where’s the Music, Norrköping, Dynamo

Betyg: 2/5

Publicerad i NT 2015-02-16

 

Det är alltid vanskligt att vara först ut på dagen, oavsett vad det är för festival – kommer någon att ha hittat dit, eller är alla slitna från kvällen innan?

Eternal Death har inledningsvis en ytterst sparsmakad publik, men Dynamo fylls på vartefter. Att döma av det lilla som är släppt, gör sig Eternal Deaths smått drömska pop riktigt bra på skiva, men live håller tyvärr inte rösten riktigt, utan det låter mest gnälligt.

När hon håller tillbaka och låter musiken göra jobbet fungerar det hyfsat, men de stunderna är i minoritet. Eternal Death får än så länge bara räknas som lovande.

 

/ Andreas Homanen

Sorgsen, vacker och atmosfärisk pop

AnnaMelina

2015-02-14

Where’s the Music, Norrköping, Tegelvalvet/Pub Wasa

Betyg: 3/5

Publicerad i NT 2015-02-16

 

AnnaMelina hör till de artister på Where’s the Music som känns hitkastade från sin halvanonyma tillvaro med någon enstaka radiohit.

Men hon gör inte på något sätt bort sig. Hennes vackra röst gör sig bra till hennes atmosfäriska pop. Emellanåt passar den så perfekt att den helt går upp i omgivningen och blir en naturlig del av musiken. AnnaMelinas texter är sorgsna, och hon har ett kroppsspråk som matchar – hon ser så lidande ut att hela världen måste vara emot henne. Än så länge är halvtimmesformatet lagom för AnnaMelina – längre speltid hade krävt åtminstone en antydan till dynamik.

 

/ Andreas Homanen

Rösten imponerar mest

Louise Lemón

2015-02-13

Where’s the Music, Norrköping, Tegelvalvet/Pub Wasa

Betyg: 4/5

Publicerad i NT 2015-02-16

 

Viss musik är svårare än annan att överföra från skiva till live. Louise Lemóns musik hör till den kategorin – framförallt då hon använder sig av det nätta inslaget gospelkör, vilket av förklarliga skäl blir svårt i Tegelvalvets källarlokal. Nu är hon och hennes band så bra på så många andra sätt, att just det blir en bisak. De får verkligen fram den mörka känslan i musiken, men framförallt är det Louise röst som imponerar. Och särskilt när hon far iväg i rena soulutflykter. ”I Won’t Cry” är spelningens främsta höjdpunkt, och det är så bra att det bara är att luta sig tillbaka och njuta.

 

/ Andreas Homanen

En vacker resa med Alice Boman

Alice Boman

2015-02-12

Where’s the Music, Norrköping, Hörsalen

Betyg: 3/5

Publicerad i NT 2015-02-14

 

Halv elva på fredagskvällen gick Alice Boman upp på scen ensam inför en andäktigt tyst publik i den fullsatta Hörsalen till ”Waiting”.Därefter får hon sällskap av två medmusikanter som fyller ut låtarna med trummor och körsång.

Det mesta går dock i samma väna stil som inledningen, där Alice spröda stämma tar publiken med på en vacker resa. Alice Bomans svaghet är att låtmaterialet är något ojämnt – mittpartiet blir lite segdraget (och vart är ”Be Mine”?) – medan avslutningen med ”What”, där hon är ensam på scen igen, är så vacker att jag inte vet riktigt vart jag ska ta vägen.

Andreas Homanen

Spiders är ett fantastiskt liveband

Spiders

2015-02-12

Where’s the Music, Norrköping, Saliga Munken

Betyg: 4/5

Publicerad i NT 2015-02-14

 

Saliga Munken som lokal gör att Spiders har lite udda förutsättningar – närmast scenen sitter publiken längs med bord och bandet står bakom en halvmeterhög avskärmning.Till en början är också publiken lite avvaktande. Vilket är extra synd då Spiders bränner av sin främsta låt ”Shake Electric” tidigt.

Sångerskan Ann-Sofie Hoyles löser dock det hela snabbt genom att hoppa upp på avskärmningen och vara coolare än det mesta som går att se i dag. Hon ser till att ingen missar vilket fantastiskt liveband Spiders är. Och halvvägs in har de sittande förenat sig med resten av publiken och röjer loss.

Andreas Homanen

 

Dovelikes storhet ligger i soundet

Dovelike

2015-02-12

Where’s the Music, Norrköping, Tegelvalvet/Pub Wasa

Betyg: 3/5

Publicerad i NT 2015-02-14

 

Dovelike är en Norrköpingsduo som nyligen svällt ut till hela sju personer. Det är gränsfall för vad som ryms på Tegelvalvets scen. Men scenen är det enda som är litet med Dovelike i kväll. Deras pop har en ljudbild med drag av de mer svulstiga delarna av 1980-talet, där inledande ”Son” är parad­exemplet.

Till det kommer ett par riktigt snygga ballader också som de bägge vokalisterna förvaltar väl. Men det är i soundet bandets storhet ligger, och om de skulle lyckas att hitta den svårfunna nyckeln till den vuxna Coldplaypubliken, finns det förmodligen ingen hejd på vart Dovelike kan ta vägen.

 

/ Andreas Homanen

Where’s the Music 2015

Då sitter man här i post-festival-koma igen. Men för första gången i februari. Where’s the Music gick av stapeln i Norrköping nu torsdag-lördag. Inledningen var lite trevande publikmässigt, men det tog sig rejält på fredagen och lördagen. Framförallt så imponerade Norrköping med arrangemanget. Industrilandskapet är perfekt för den här typen av kringströvande upplägg.

 

Spelställena var många och varierade: Värmekyrkan imponerar igen, Stopet var mest märkligt, Hörsalen ruffigt mysig, Saliga Munken rörig men verkligen lyckad och välbesökt, Laxholmskällaren var väl mest källaraktig. Med mera.

 

Musikaliskt blev det många mindre akter för egen del – Louise Lemón, AnnaMelina, Nale, Alice Boman Mycket var riktigt bra även om långt ifrån alla hade fått särskilt mycket publik. Spiders och Besserbitch gjorde precis vad de skulle och var tillsammans med Louise Lemón min höjdpunkt. Movits! kändes på förhand som en riktigt trött bokning, men de visade med eftertryck att de har mycket att ge. Och ”Limousin” fick sig en rejäl genomkörare igen. Nu med Frej Larsson och Joy som gästartister.

 

Arrangörerna hävdar att Where’s the Music blir än större nästa år. Och varför inte – premiären var synnerligen lyckad.

 

/ Andreas Homanen

Where’s the Music-guide

Min alldeles egna guide till Where’s the Music i Norrköping i helgen:

 

Torsdag

1900-1930 Durango Riot (Saliga Munken)

1915-1945 Dovelike (Tegelvalvet)

2000-2100 Hardcore Superstar (Flygeln)

2100-2200 Spiders (Saliga Munken)

2230-2315 Alice Boman (Hörsalen)

 

Fredag

1900-1930 Colossus (Saliga Munken)

2000-2030 Naomi Punk (Saliga Munken)

2000-2045 Louice Lemon (Tegelvalvet)

2100-2200 Heavy Tiger (Saliga Munken)

2145-2230 Jesus Chrüsler Supercar (Stopet)

 

Lördag

1800-1830 Deals Death (Saliga Munken)

1800-1830 Eternal Death (Dynamo)

1945-2015 Joy (Dynamo)

2145-2215 Adam Cohen (Hörsalen)

2315-0000 Besserbitch (Saliga Munken)

2315-0015 Solen (Dynamo)

0100-0145 Amason (Dynamo)