Bra start för ståupp-hösten

LKPG HaHa! med Aron Flam, Josie Long, Michel Sanchez

2015-10-01

Linköping, Konsert & Kongress, Backstage

Betyg: 4/5

Publicerad i Corren 2015-10-03

 

Aron Flam har en något säregen ställning som en av de mest obekväma ståupparna i Sverige. Han drar sig inte för att prata om känsliga saker eller vara rent konfrontativ. Efter ett antal år som en närmast intern angelägenhet inom ståupp-Sverige, har han nått en betydligt större publik genom sin medverkan i podcasten ”Till slut kommer någon att skratta”. Ett tecken på detta är att Backstage var helt slutsålt på torsdagskvällen när Linköpings egen ståuppklubb Lkpg HaHa hade höstpremiär, och Aron Flam var huvudnamnet.

Aron Flam pratar framför allt om jämställdhet, något som inte är helt ovanligt i ståuppsammanhang, men ingen gör det på samma sätt. Han vägrar att kompromissa med sin ståupp, och tar hellre obekväm tystnad än att gå för enkla skämt. Det mesta känns väldigt genomtänkt, och en hel del är tänkvärt. Även om det är långt ifrån något konstant gapskrattande hos publiken, så är det väldigt roligt. Och att det fungerar att vara så otraditionell som Aron Flam är ett välkommet tecken på att svensk ståupp utvecklats.

Först ut under kvällen var Michel Sanchez, som är ett lovande namn. Hans rutin är relativt smal då den uteslutande består av oneliners. Responsen från publiken är till en början något trevande, men tar sig hyfsat vartefter.

Näst ut på tur var brittiskan Josie Long. Lkpg HaHa har under åren tagit hit en hel del engelska komiker, ofta med lyckat resultat. Också ikväll – Josie Long har en väldigt glad stil som fungerar bra, och språket innebär inga hinder.

Även om skratten varit tätare under andra kvällar, så har ståupphösten verkligen fått en bra start i Linköping.

Podd utan struktur funkar live

Till Slut Kommer Någon Att Skratta

2015-05-17

Linköping, The Crypt

Betyg: 4/5

Publicerad i Corren 2015-05-18

 

När ett av Sveriges största poddradioprogram, ”Till slut kommer någon att skratta (TSKNAS)”, ger sig ut på sin första turné är det med en sorts gerillaapproach till det hela. Tio städer avverkas på tolv dagar. På spelställen som är alldeles för små sett till hur stor publik podden har. När turnén nådde Linköping på söndagskvällen var det premiär för The Crypt som lokal för annat än konserter. Det är fullsatt och funkar bra, även om det är trångt. Det är å andra sidan lite av poängen med turnén – att skapa en intimitet till publiken.

TSKNAS består av Petter Bristav, Soran Ismail och Aron Flam. De tre är annars i huvudsak ståuppare, och podden brukar klassas som humor. Humorn utgår ofta ifrån att de är oense om olika saker och inte sällan tycks de bli mer eller mindre osams. Ett annat drag är den oftast totala avsaknaden av struktur och ämnen att prata om. Eller hålla sig till. Det skulle kunna vara ett problem när det ska överföras till scen. Men det funkar förvånansvärt bra och de drar ned många skratt. De arga sidorna känns också något nedtonade, och det är långt till det avsnitt för några veckor sedan när de skrek åt varandra.

TSKNS har ofta med gäster i podden. Om det inte är en gäst som tar för sig, händer det att de mer eller mindre försvinner mellan Petter, Aron och Soran. Också på turnén finns gäster med, och i Linköping var det dags för Johanna Wagrell. Hon är också ståuppare och passar mycket väl in i sammanhanget.

Även om det är tydligt att kvällen är en liveversion av podden så går det inte att komma ifrån ståuppaspekten. Och ur den är det mycket lyckat.

 

/ Andreas Homanen

Ännu en lyckad LKPG Ha Ha!-kväll

LKPG Ha Ha! med Ola Aurell, Petter Bristav, Kim Johansson

2015-03-12

Linköping, Konsert & Kongress, Backstage

Betyg: 4/5

Publicerad i Corren 2015-03-13

 

Efter årets första LKPG Ha Ha! med Magnus Betnér var det dags för en kväll med betydligt mindre namnkunniga ståuppare. Publiken har ändå hittat hit och återigen fyllt Backstage – LKPG Ha Ha! har lyckats att bli en institution.

Ola Aurell är relativt smal i sitt roliga-visor-fack, och han håller sig relativt strikt till det, vilket torde öka risken för tjatighet. Åtminstone om man varit så flitig på scener av olika slag som Ola varit de senaste åren. Men han visar sig ikväll ändå ha förnyat sig tillräckligt för att det ändå ska bli mycket skratt. Och det mesta av det gamla materialet är ändå fortfarande roligt. Inte minst visorna om två av våra grannländer och Winnerbäckimitationen.

Petter Bristav är framförallt ett namn i poddradiovärlden med sitt Till slut kommer någon att skratta. Som ståuppare har han inte riktigt nått ut ännu, men han visar med eftertryck att han är ett namn för framtiden. I podden framstår han ofta som en lätt bortkommen lantis i storstaden, och som ståuppare uppehåller han sig mycket vid sådana kontraster. Men han verkar vara enormt mycket mer självsäker (och rolig) på scen, och det skulle inte förvåna särskilt om han är uppe bland ståuppeliten inom ett par år.

Först ut var Kim Johansson. Hans rutin kretsar mycket kring egna tillkortakommanden. Ett inte helt ovanligt upplägg bland ståuppare, även om Kim får till ett par riktigt snygga punchlines som det tar någon sekund innan publiken är med på.

På det hela var det ännu en lyckad LKPG Ha Ha!-kväll. Och som vanligt höll Ben Kersley ställningen som dess ciceron med två egna, roliga segment.

 

/ Andreas Homanen