Spiders är ett fantastiskt liveband

Spiders

2015-02-12

Where’s the Music, Norrköping, Saliga Munken

Betyg: 4/5

Publicerad i NT 2015-02-14

 

Saliga Munken som lokal gör att Spiders har lite udda förutsättningar – närmast scenen sitter publiken längs med bord och bandet står bakom en halvmeterhög avskärmning.Till en början är också publiken lite avvaktande. Vilket är extra synd då Spiders bränner av sin främsta låt ”Shake Electric” tidigt.

Sångerskan Ann-Sofie Hoyles löser dock det hela snabbt genom att hoppa upp på avskärmningen och vara coolare än det mesta som går att se i dag. Hon ser till att ingen missar vilket fantastiskt liveband Spiders är. Och halvvägs in har de sittande förenat sig med resten av publiken och röjer loss.

Andreas Homanen

 

Where’s the Music 2015

Då sitter man här i post-festival-koma igen. Men för första gången i februari. Where’s the Music gick av stapeln i Norrköping nu torsdag-lördag. Inledningen var lite trevande publikmässigt, men det tog sig rejält på fredagen och lördagen. Framförallt så imponerade Norrköping med arrangemanget. Industrilandskapet är perfekt för den här typen av kringströvande upplägg.

 

Spelställena var många och varierade: Värmekyrkan imponerar igen, Stopet var mest märkligt, Hörsalen ruffigt mysig, Saliga Munken rörig men verkligen lyckad och välbesökt, Laxholmskällaren var väl mest källaraktig. Med mera.

 

Musikaliskt blev det många mindre akter för egen del – Louise Lemón, AnnaMelina, Nale, Alice Boman Mycket var riktigt bra även om långt ifrån alla hade fått särskilt mycket publik. Spiders och Besserbitch gjorde precis vad de skulle och var tillsammans med Louise Lemón min höjdpunkt. Movits! kändes på förhand som en riktigt trött bokning, men de visade med eftertryck att de har mycket att ge. Och ”Limousin” fick sig en rejäl genomkörare igen. Nu med Frej Larsson och Joy som gästartister.

 

Arrangörerna hävdar att Where’s the Music blir än större nästa år. Och varför inte – premiären var synnerligen lyckad.

 

/ Andreas Homanen

Where’s the Music-guide

Min alldeles egna guide till Where’s the Music i Norrköping i helgen:

 

Torsdag

1900-1930 Durango Riot (Saliga Munken)

1915-1945 Dovelike (Tegelvalvet)

2000-2100 Hardcore Superstar (Flygeln)

2100-2200 Spiders (Saliga Munken)

2230-2315 Alice Boman (Hörsalen)

 

Fredag

1900-1930 Colossus (Saliga Munken)

2000-2030 Naomi Punk (Saliga Munken)

2000-2045 Louice Lemon (Tegelvalvet)

2100-2200 Heavy Tiger (Saliga Munken)

2145-2230 Jesus Chrüsler Supercar (Stopet)

 

Lördag

1800-1830 Deals Death (Saliga Munken)

1800-1830 Eternal Death (Dynamo)

1945-2015 Joy (Dynamo)

2145-2215 Adam Cohen (Hörsalen)

2315-0000 Besserbitch (Saliga Munken)

2315-0015 Solen (Dynamo)

0100-0145 Amason (Dynamo)

Skivåret 2014

Skivans vara eller icke vara – självklart ska den fortsätta vara! Tack vare recenserandet har det blivit många fler skivor för egen del än på många år. Förutom den givna ettan har det varit ett väldigt jämnt skivår.

 

  1. Lana Del Rey – Ultraviolence
  2. The Bots – Pink Palms
  3. Hurula – Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för
  4. Dean Blunt – Black Metal
  5. Solen – Till Dom Som Bryr Sig
  6. Julian Casablancas + The Voidz – Tyranny
  7. Electric Wizard – Time to Die
  8. Dalaplan – Plikt och elände
  9. Mastodon – Once More ’Round the Sun
  10. At the Gates – At War With Reality
  11. Järnet – Bird of Prey
  12. Spiders – Shake Electric
  13. Siena Root – Pioneers
  14. Alina Devecerski – Gnista + Gas
  15. Märvel – Hadal Zone Express

 

/ Andreas Homanen

Veckans låt – ‘Där dit vinden kommer’

Jag antar att det är en sådan sak som är svår att förklara – någonstans mellan hardcore från Riwen, punk från Rancid och garagerock från Spiders så kommer det här upp. Lorentz, Joy, Jaqe, JJ och Duvchis ‘Där dit vinden kommer’ är en solklar vinnare av veckans låt. Varför vete fan, det är en lätt märklig komposition. Och den borde inte fungera alls ihop med det andra som lyssnas på här nu. Men det gör det uppenbarligen.

 

Spiders – ‘Shake Electric’

Spiders – ’Shake Electric’

Crushers Records/Universal Music

Betyg: 4/5

 

Den där farliga driften från 70- till 80-tal. Den som får band att mjukas upp åt pop-hållet och putsa bort den skitighet som gör dem till vad de är. Det finns vissa tendenser åt det hållet på Spiders ”Shake Electric”. Där debuten var fast rotad i 70-talsrock finns här betydligt mer av lättillgängligt material och inslag som storslagna gitarrer och ren ljudbild.

Men sångerskan Ann-Sofie Hoyles har all sin karaktär kvar i rösten och är en aldrig sinande källa till smärta. Lyssna bara på ”Hard Times”. Rösten och en hel hög uppsättning riktigt bra låtar som gör ”Shake Electric” till ett genuint Spiders-verk.

 

/ Andreas Homanen

 

Första bandsläppet till Where’s the music

Where’s the music i Norrköping ser ut att bli en av höjdpunkterna för 2015. Första bandsläppet kom idag och bjöd på följande:

Hello Saferide, Adna, Andreas Moe, Beatrice Eli, Caotico, Erik Rapp, Jennie Abrahamson, Kite, Kitok, Merely, Spiders, The Hanged Man och Thundermother

Hög energinivå med Kvelertak

Kvelertak

2014-01-26

Norrköping, Dynamo

Betyg: 4/5

Publicerad i NT 2014-01-28

 

Turnébokargudarna var inte snälla mot Norrköping när de la Kvelertaks besök på en söndag. I och för sig har hyfsat mycket folk hittat till Dynamo – och de har blivit dubbelt uppvärma av Beast och Spiders – men det finns betydligt enklare dagar i veckan att spela på. Men är det något band som är bra rustat för att överkomma svåra förutsättningar är det Kvelertak. De har turnerat intensivt de senaste åren och besitter en urkraft som tycks outsinlig. Plus så klart två skivor med rejält med bra låtar.

Det sex man starka bandet intar scenen (sångaren Erlend Hjelvik i ugglemask) och det svepande riffet drar igång ”Åpenbaring”. Sedan finns det absolut ingen hejd. Kvelertak drar iväg med sitt patenterade ursinniga tempo, där de pressar in så många beståndsdelar att många band förmodligen skulle bli matta bara av tanken. Materialet går från klassisk hardcore till tungt metalriffande via melodier som vilken popmakare som helst skulle ge en och annan kroppsdel för.

Energinivån ligger på en imponerande hög nivå och smittar snabbt av sig på publiken, vilket resulterar i moshpit redan under första låten och stagedive under den fjärde. Konserten har en viss transportsträcka under mittenpartiet, men Kvelertak reparerar med att köra över publiken igen med ”Fossegrim”. Avslutningen blir sen en defilering in mot natten, där bandet plockar fram sina största låtar, inte minst ”Mjød”.

Så, söndag till trots – Kvelertak gav verkligen Norrköping en omgång värd att minnas.

/ Andreas Homanen

 

20140126_200423

20140126_210036 20140126_221058