Linköpings Stadsfest kan vid anblicken synas vara näst intill vämjeligt folklig. Men det finns andningshål. Efter att Sensus har kört lokal livemusik i Domkyrkoparken i ett par år, var detta inslag i år utökat med de två scenerna inne på Doom och The Crypt, vilket gjort att även en del något större band fått plats. Glädjande var också att så många hittade dit.
Vacant
Huruvida 80-talsdrypande heavy metal kan betraktas som andningshål eller inte går att diskutera. Det var i vilket fall vad lördagens första inomhusband Vacant bjöd på. Inte unikt på något sätt, men bra och omöjligt att inte bli glad av – ibland behövs inte mycket mer än ett schysst riff och primalskrik. Individen och Kungarna spelar en modernare rock med ett stort anslag. Sådant kräver en del av dig som band, men de ror hem det mesta.
Axewith
80-talet fanns med hos fler band – hos återförenade Axewitch inte minst. De har fått kvällens största publik, och med en hel del fans bland dem blir det en bra feststämning. Att det sedan är fest till något mossig musik är en bisak i sammanhanget. Och det låter hursomhelst betydligt fräschare än vad amerikanska bandet Balance framför. Det är som att de har med sig allt det sämsta med 80-talshårdrocken, men det är framförallt det rent outhärdliga synthljudet som gör spelningen påfrestande.
Balance
Kontrasten till Southern Line är stor. De spelar den inte helt universellt accepterade genren metalcore. Men de gör det riktigt bra, och är det bästa under hela kvällen. Bland övriga band under kvällen som stod ut var Def More med sin rena hårdrock och Das Amigos med sin sombreroklädda och poppiga punk.
Def More
Måhända var det folkligheten på Stadsfesten som bidrog till att så mycket publik hittade till Doom och Crypt, även om arrangemanget var riktigt bra i sig.
Andreas Homanen 