Hårdrock – Rundgång, Nitar och Nackspärr

Melker Becker & Mattias Lindeblad – ’Hårdrock – Rundgång, Nitar och Nackspärr’

Bokfabriken

Betyg: 4/5

 

Mattias och Melker älskar hårdrock. Egentligen behövs ingen utförligare sammanfattning än så av den här boken. Och det är fullt tillräckligt för att ”Hårdrock” ska vara läsvärd. Encyklopediska hårdrocksböcker med oproportionerligt stor genomgång av Upplands Väsbys betydelse för genren, finns det ett överflöd av. ”Hårdrock” är istället helt enkelt Mattias och Melkers kärleksförklaring till hårdrocken. Det är en kärleksförklaring som består i en mängd historier, löst sammanbundna och som går från Slipknot till Anvil, via Kiss och Black Label Society. Spretigt så det förslår, med andra ord. Men det är verkligen inget problem, utan läsningen är istället en ren njutning. Historierna är samlade från Mattias och Melkers år med programmet ”Rundgång” i radio och TV.

”Hårdrock” har definitivt sin plats bland svenska hårdrocksböcker. Om inte annat så passar den utmärkt för att lyfta humöret lite efter den emellanåt rätt gravallvarliga ”Blod, Eld, Död”.

 

/ Andreas Homanen

 

Slipknot – ’5. The Gray Chapter’

Slipknot – ’5. The Gray Chapter’

The All Blacks U.S.A., Inc.

Betyg: 4/5

 

Jag förstår att Slipknot inte blir lika true av medlemsförändringar och att Corey Taylor driftar sig till att sjunga på ”5. The Gray Chapter”. Istället för det sinnesvridna vrålandet han presterade på Slipknots första skivor. Men han har fasen en av de mäktigaste rösterna som finns. Så varför inte utnyttja det som här. ”5. The Gray Chapter” är en resa som tar Slipknot fram till en plats som ett av få framåtsträvande metalband i mainstreamfåran. Och det finns stunder när galenskapen tittar fram – ”Skeptik” framförallt – så det går att hitta spår av gamla Slipknot ändå.

 

/ Andreas Homanen

 

Slipknot på väg in folkhemmet

Slipknot – ”All Hope is Gone”

Roadrunner

Betyg:  3/5

Publicerad i Corren 2008-09-10

 

Slipknot fortsätter sin resa bort från vansinnet och in i folkhemmet. Nu är det kanske inte riktigt så drastiskt, men faktum är att oktetten i och med ”Snuff” åstadkommit något av det bästa i powerballad-väg som hörts på åratal. Tillsammans med ett par traditionellt Slipknot-arga låtar, står den ut på detta annars något slätstrukna verk.

/ Andreas Andersson