Splitrecension: Glasvegas/Amon Amarth

Tidigare publicerad på snoqalf.blogg.se 2008-11-06

 

Jag kanske är lite sent ute. Media har ju börjat hypa dem halvmycket senaste veckorna. I och för sig skrev jag om dem för snart en månad sen.
(nöjde mig med att konstatera att de var världens bästa)
17 oktober närmare bestämt.

Det där med världens bästa i oktober stämde. Och de är världens bästa i november. Guns N’ Roses lär nog hota under sista veckan, men ändå.

Det har skrivits hyfsat mycket om bandet, om mörkret i deras texter, om storheten och så vidare. Och allting stämmer. Och allting på skivan är precis så bra. Från de ändlösa ”baby” i inledande ”Flowers and Football Tops” till det trasiga crescendot mot slutet av avslutande ”Ice Cream Van”. Det finns så mycket som är så underbart på den här skivan.

Ensamheten i ”It’s My Own Cheating Heart that Makes Me Cry”
Hela, hela, hela den underbara “Polmont on My Mind”
De överjordiskt stora trummorna i introt till ”S.A.D. Light”
Den talade skotskan över Beethovens övertidslösa Månskenssonaten i ”Stabbed”
”Twinkle little star” i ”S.A.D. Light” – jag vet inte vart jag ska ta vägen när låten kommer dit
Skotskan överhuvudtaget
Varenda millisekund av ”Ice Cream Van” som i sin uppbyggnad blir en regnig Glasgow-variant av ”Stairway to Heaven”
Avslutningen av ”Flowers and Football Tops” där ”You are my Sunshine” kommer in på ett nästintill obeskrivligt  passande sätt
Mörker
Eko

Hur kommer då sveriges vikingametalstolthet Amon Amarth in i det här. Jo, de passar perfekt som lyssning efter Glasvegas. Har man varit med om de dryga fyrtio minuterarnas desperation som deras skiva är, är det extremt skönt att fara iväg till dit köttiga män sjunger om åskgudens skymning och att de är Asgårds väktare. Jag har tidigare haft lite svårt för Amon Amarth. Tror att de har varit lite för råa för mig
´  (jag för mesig)
eller nåt sånt. Men nu är det lite mer polerat sound. Köttigheten är kvar, men den är mer putsad. På nämnda ”Guardians of Asgaard” finns LG Petrov med också. Vilket inte är någon direkt nackdel. Årets bästa metal!

/ Andreas Homanen