Nya festivalen – en succé direkt

Publicerad i NT 2014-12-22, kortversion publicerad i Corren 2014-12-22

LG Petrov, sångare i Entombed A.D., drar i ett mellansnack igång ett skanderande av ”Olof, Olof, Olof” och samtliga i den fullsatta Flygeln stämmer in. Den Olof han och publiken hyllar är Olof Wikström, som är huvudpersonen bakom Norrköpings nya metalfestival – Black Christmas – som hölls i Flygeln och i Värmekyrkan under fredagen och lördagen. Och det finns ingen anledning att inte hylla Olof. Black Christmas kan inte räknas som något annat än en succé. Biljetterna gick åt i snabb takt, de flesta banden gjorde riktigt bra insatser (och en del av dem betydligt mer än så), och de allra flesta ur publiken var nöjda.

Logistiken brukar vara ett ofrånkomligt och otacksamt diskussionsämne under festivaler – fungerar den är det få som tänker på den, och vid motsatsen kommer gnället med samma säkerhet som det går att säga att majoriteten av hårdrockare har en tendens att klä sig i svarta kläder. Black Christmas flöt på utan några större incidenter. Under fredagen gnälldes det en del på att det var långa köer till barerna, men det var just sådana småsaker som kom upp. De stora sakerna som att spelningar kommer igång i tid, att besökarna kommer in på spelningar och liknande – fungerade alldeles utmärkt. Med tanke på att bara en scen användes var det imponerande att se att allt flöt så bra med bara 20–30 minuters paus.

Värmekyrkan med sin marknad ’Black Market’ fungerade bra som avlastning för Flygeln med merchandiseförsäljning och skivsignering, och den något underskattade funktionen som viloplats. Sedan var det synd att den stängde så tidigt på kvällen. Behovet av mat och sittplatser blir inte direkt mindre ju senare kvällen blir och ju tröttare hårdrockare blir. Resultatet blev att stolar blev riktigt hårdvaluta och att folk satt på varenda yta de kom över inne på Flygeln.

Om inte biljetterna var slutsålda så bör det åtminstone ha varit nära. Framåt sjutiden på kvällarna var Flygeln välfylld av nöjda besökare inställda på fest och bra, hård musik. På frågan om det ska bli en fortsättning på Black Christmas finns det egentligen bara ett svar. Musikaliskt behöver inte mycket ändras på, även om det vore kul att se något huvudband som ligger lite tidigare i sin karriär än årets lägstanotering på 23 år som Satyricon och Marduk stod för. Arrangemangsmässigt är det bara småsaker att putsa på. Och inte att förglömma – tidpunkten precis innan jul är väl vald för att hålla en festival för en publik som annars är alldeles för marginaliserad under högtiden.

Facebreaker förtjänar mer

image

Facebreaker

2014-12-20

Norrköping, Flygeln (Black Christmas)

Betyg: 4/5

Publicerad i NT 2014-12-22

 

Finspångs bidrag till Black Christmas gjorde entré under lördagseftermiddagen. Just speltiden var det största problemet för bandet. Det var helt enkelt inte tillräckligt med folk som hittat till Flygeln vid halv femtiden.

Bandet kämpar på bra ändå och gör sitt bästa för att få igång publiken. De korta utbrotten till death metal-låtar fungerar bra och det är inte särskilt svårt att dras med i de melodiösa låtarna fyllda av skräckfilmslyrik. ”Zombie Flesh Cult” och ”Dedicated to the Flesh” är två av de bättre exemplen på detta som de presenterade. Att bandet framförde en tredje låt med ordet ”flesh” i titeln visar möjligen på bristande fantasi, men tråkiga var de aldrig.

Facebreaker är ett av festivalens yngre band, men de har ändå femton år på samvetet. Med tanke på det är det inte konstigt att de framför allt med en självklarhet som det bara är att njuta av. Allt ser väldigt enkelt ut för dem. Samtidigt blir de aldrig loja. Särskilt trummisen Mikael ”Kniven” Wassholm förtjänar ett extra omnämnande – hans raka death metal-trummor driver fram låtarna på ett obevekligt sätt.

Bandets något korta speltid fick den positiva följden att det inte fanns plats för minsta onödiga utflykter. Tillsammans med det faktum att låtarna är riktigt starka – ta bara ”Dedicated to the Flesh” och ”Bloodthirst” – gjorde att lördagen fick en riktigt hård och fin inledning. Avslutande låten ”Walking Dead” dedikerades välförtjänt till festivalgeneralen Olof Wikström. Nästa gång hoppas jag att bandet får en mer passande starttid – Facebreaker förtjänar verkligen att höras och ses av fler.

En metalfestival som slår det mesta

Krönika inför Black Christmas

Publicerad i Corren och NT 2014-12-17

 

Morbid Angel har sålt över en miljon skivor och var tillsammans med bland andra Entombed och Grave några av de som grundade death metal-genren. Satyricon lyfte black metal till en ny nivå och en större publik. 19 år efter debuten toppade deras självbetitlade skiva den norska albumlistan förra året. Norrköpings Marduk har varit ett av de ledande black metal-banden under snart 25 år. Lägg dessutom till ett par mindre men väl så intressanta akter som Aura Noir, Nifelheim och Finspångs Facebreaker, och du har festivalen Black Christmas som går av stapeln nu i helgen.

Norrköping nöjer sig inte med att ha Sveriges största festival i Bråvalla och vad som förmodligen blir den mest intressanta i Where’s the Music. Med Black Christmas får vi också en metal-festival som slår det mesta. Utöver banden ovan tillkommer ytterligare sju band. Förutom en rejäl dos extrem metal kommer det att bli en marknad med försäljning och utställningar, bland annat av konstnären Kristian Wåhlin som står bakom många klassiska metal-omslag. Black Christmas hålls på Flygeln och i Värmekyrkan. Konserterna kommer att pågå från halv fyra på fredag eftermiddag till halv ett på natten till söndag.

Bakom festivalen står Norrköpings främsta bidrag på skivbolagssidan; Olof Wikström och Skrikhult, samt Morgan Håkansson ­– förgrundsgestalt i nämnda Marduk. Black Christmas ser på papperet ut att kunna bli hur bra som helst, så den enda farhågan jag ser är att publiken har så stora förväntningar att de inte uppfylls. Men det är å andra sidan inga duvungar som står bakom festivalen, så risken för det torde vara försumbar.

 

/ Andreas Homanen