SÅ bra på gitarr

Robert Dahlqvist

2014-02-22

Linköping, L’Orient

Betyg: 4/5

Publicerad i Corren 2014-02-24

 

Efter Hellacopters nedläggning, Thunder Express övergång till Dundertåget, och det sistnämndas upplösning (?), står nu Robert Dahlqvist ensam. I höstas kom hans skiva ”Solo” och det är den som står i fokus nu under turnén. Innan L’Orient-publiken fick se hur han klarar sig, fick de en uppvärmning av The Long Way Home. De spelar en trivsam americana som förmodligen gör sig bättre som radiomusik än live.

Skivan ”Solo” visar upp Robert Dahlqvist i ett Pugh-doftande 70-talslandskap, men när Dahlqvist äntrar scenen med sitt band, står det klart från första stund att live är det betydligt mer fokus på hårdrocksinslagen i musiken. Även om det så klart handlar om 70-talsaktig sådan. ”Inte en dag” och ”Vi tar båten” hinns dock med, och visar på en imponerande mångsidighet hos Robert Dahlqvist och bandet.

Roberts skicklighet är också hans problem. Han är så bra på gitarr att det tar överhanden från den inte helt oviktiga sysslan som frontman – för att ett band verkligen ska lyfta behövs ofta en central figur som det andra kretsar kring. Riktigt där är inte Robert Dahlqvist än.

Avslutningen av konserten domineras stort av Dundertåget-material. Vi får både balladen ”Delad vårdnad (ska du ha spö)” och den stenhårda ”Hakkakarl”. Bandet hoppar över extranummer-pausen och går direkt in i avslutande ”Ifrån mig själv”, som mer eller mindre är en modern svensk rock-klassiker. Robert Dahlqvist gör en storstilad sorti genom att avsluta låten med ett feedback-fyrverkeri värdigt en riktig stjärna.

/ Andreas Homanen

Veckan som kommer – 41

Torsdag, 8 oktober

The Tallest Man on Earth spelar på Konsert & Kongress. Info.

 

Fredag, 9 oktober

Jonathan Johansson spelar på The Crypt.

Disregard och Demonic Kingdom kommer till L’Orient.

Palatset har Livekarusell-kväll (typ) när Acid Carrots och Sixteen Amps spelar ihop med Madame P.

 

Lördag, 10 oktober

I’m Kingfisher, Gus Ring och Edith Backlund spelar på Palatset.

Svettigt som ett motionslopp

Raubtier

2014-03-29

Linköping, L’Orient

Betyg: 4/5

Publicerad i Corren 2014-03-31

 

Mycket kan sägas om L’Orient som konsertlokal, men när det som i lördags är fullsatt, finns det inte mycket att klaga på. Förbandet Man.Industry.Machine får ta del av hela publiken när det går på en timme efter utsatt tid. De har en hängiven skara fans framför scenen, men deras alltför stompiga metal når inte alls ut till den stora massan.

Några sådana problem har inte Raubtier. Bandets namn skanderas i stort sett från det att Man.Industry.Machine gått av scen, tills det att Raubtier kliver upp på densamma och kör igång med ”Det finns bara krig”. Publiken är med från första sekund och tycks älska allt som Raubtier presenterar.

Ett bra mått på var ett band befinner sig i sin karriärsstege är hur det nya materialet tas emot live. Är du på nedgång kommer publiken att skrika efter de gamla klassikerna. Och är du på uppgång kan du utan problem inkludera större delen av det senaste du gjort på spelningarna. Även om Raubtier sprider låtvalet relativt jämnt mellan sina skivor, hör de definitivt till den senare kategorin. Det visas inte minst av gensvaret på ”Qaqortoq” och ”Skjut, gräv, tig” från nya skivan ”Pansargryning”.

Raubtier glömmer inte bort sin alltför underskattade, känsliga sida och spelar ”Polarvargen”. De hade gott kunnat blanda in fler av de vemodsdrypande alstren – för i fokus står de hårt slående och aggressiva numren. Men det blir för mycket av det goda. Svettnivån hade varit värdig vilket motionslopp som helst och halvvägs in i spelningen märks tröttheten hos både publik och Raubtier. Bandets avslutning, med ett rejält utökat manskap på scen under ”Världsherravälde”, och extranumret ”Låt napalmen regna ner”, lyckas höja energinivån något igen, och Raubtier bör ha varit nöjda med avslutningen av sin turné.

/ Andreas Homanen

Veckan som kommer – 32

Tisdag, 4 augusti

Anna Ternheim spelar på Knäppingsborg i Norrköping. Fritt inträde.

 

Torsdag, 6 augusti

Torsdagstoner i Trädgårn med Honeywing, Elden är lös och In Hours. Fritt inträde i Trädgårdsföreningen, Linköping.

 

Fredag, 7 augusti

De Lyckliga Idioterna, Restraint och Kafferep spelar på L’Orient.

 

Lördag, 8 augusti

Rawfest i Norrköping. Info.

Molior Superum spelar på The Crypt i Linköping. Info.

Veckan som kommer – 23

Onsdag, 3 juni

Årets största konserthändelse. Och själv ligger jag och äter fetaost och dricker Ouzo söderöver. För er som befinner er i kära Linköping så spelar Ghost på Doom. Och det kommer med all säkerhet att vara episkt. Info.

Desecrated spelar på L’Orient.

 

Torsdag, 4 juni

Link’Hip-Hop Fest inleds på Skylten. På torsdagen spelar Ays’N’Beez. Info.

 

Fredag, 5 juni

Steven Seagulls kommer till L’Orient. Förband är Lumiere. Info.

Andra dagen av Link’Hip-Hop Fest och mer musik: The Original Maylay Sparks, Antone Mecca, 100 Crew och Pharcee

Veckan som kommer – 21

Onsdag, 20 maj

Klubb Skrål har besök av Immortal Days och Odcult. Info.

 

Torsdag, 21 maj

Onyx kommer till Doom. Info.

Black Metal-kväll på L’Orient med Svartjärn, Uhl och Merdam Boten. Info.

 

Fredag, 22 maj

Urban Cone kommer till Klubb Din Mammas säsongsavslutning på Nationernas Hus. Info.

Lastkaj 14 spelar på The Crypt

 

Lördag, 23 maj

Oblivious har releasefest på The Crypt, och har med sig inga mindre än Abramis Brama. Info.

Smash Into Pieces och Prime Creation kommer till Palatset. Info.

Vanja utklassar Bob Log III

Bob Log III, The Vanjas, Acid Carrots, Grass Tank

2015-03-26

Linköping, L’Orient

Betyg: 3/5

Publicerad i Corren 2015-03-28

 

Bob Log III får ursäkta. Men efter 13 år har någon äntligen matchat Danko Jones på scen i Linköping. Då slog han sig blodig i ett smått maniskt framträdande på Herrgårn. I torsdags kväll visade sig Vanja Renberg i the Vanjas. Hon är så infernaliskt cool att jag knappt vet vart jag ska ta vägen när hon fullständigt tar över scenen. Tillsammans med de supertighta musikerna i bandet är de en uppenbarelse som det inte går att värja sig mot. De har slagit in en stenhård kil av punkrock mitt i sin 60-talspop, och det finns ingen ursäkt i hela världen att missa dem.

Men kvällen handlade som sagt inte bara om The Vanjas. Enmansorkestern Bob Log III är trots allt huvudakten. Han har gjort otaliga Sverigebesök, men lyckas fortfarande locka en försvarlig skara till sina spelningar. Musikaliskt är han inte särskilt avancerad. Det handlar om relativt traditionell och enkel blues. Det som särskiljer honom är framförallt hans utstyrsel med glittrig hjälm med en fastsatt telefonlur som mikrofon. Detta gör samtidigt att han ofta avfärdas som en knasboll.

Spelningen blir också mycket åt det knasiga hållet. Publiken får exempelvis blåsa upp ballonger för att Bob Log III ska trampa på dem som trumljud. Samtidigt är det är imponerande svängigt under långa stunder av spelningen, även om det ofta blir upphugget och trasigt. Det blir en blues som i grunden är så primitiv att det borde vara svårt att frammana den sorts entusiasm som Bob Log III ändå gör med publiken – det dansas och jublas för fullt.

Ytterligare två band stod på scen under kvällen – Grass Tank och Acid Carrots.