Veckan som kommer – 41

Torsdag, 8 oktober

The Tallest Man on Earth spelar på Konsert & Kongress. Info.

 

Fredag, 9 oktober

Jonathan Johansson spelar på The Crypt.

Disregard och Demonic Kingdom kommer till L’Orient.

Palatset har Livekarusell-kväll (typ) när Acid Carrots och Sixteen Amps spelar ihop med Madame P.

 

Lördag, 10 oktober

I’m Kingfisher, Gus Ring och Edith Backlund spelar på Palatset.

Twinleaf lovar gott inför framtiden

Twinleaf – ‘Back to the Start’

Twinleaf/Spinnup

Betyg: 3/5

Publicerad i Corren 2015-09-11

 

Talangtävlingen Musik Direkt ses ofta som det mer polerade syskonet till Livekarusellen. Och när det nu är dags för Twinleaf, årets vinnare av den förstnämnda, att ep-debutera är det inte utan att det på ytan låter för välartat för att bli spännande. Men snart märker man att bandet befinner sig i ett landskap som välkommet doftar av det något bortglömda brittiska bandet Bloc Party, med sin kombination av melodier och avighet. Inte minst i ”Citylights”, där sångaren Oliwer Stenberg gör en strålande insats. Vågar bandet bara ta ut svängarna lite mer lovar det riktigt gott inför framtiden.

 

Andreas Homanen

Festival med stor spännvidd

Tidigare publicerad i NT 2015-08-03

Munken in the Park

Musikaliskt var uppställningen något svagare än många tidigare upplagor, och när Panda da Panda ställde in försvann den överlägset mest intressanta akten.

Men det innebar å andra sidan att en riktig publikdragare i Norlie & KKV hittade till torget utanför Saliga Munken. Fredagskvällen fick därför en välkommen tonårsskriksavslutning mitt i allt det medelålders-småmysiga som annars dominerade. Sen var deras hitkavalkad dock något för enformig.

Munken in the Park hade en bra spännvidd – från Louise Hoffstens finstämda blues, via Year of the Goats mörker-rock till Labyrints hip hop. Och även om den riktiga spetsen saknades så är bredden bra. Weeping Willows skänkte också den tidiga lördagskvällen en välbehövlig svärta – deras ”Broken Promise Land” blev helgens allra finaste och största stund.

Norrköpingsdottern Julia Adams korta spelning var eventuellt något för svår för den breda publiken, men det finns inga tvivel om att hon har stora förutsättningar för att bli ett av höstens mest intressanta namn. Hennes tilltal är helt eget och nya singeln ”04:00 A.M.” som premiärspelades är ett logiskt steg i rätt riktning.

En nyhet för året var initiativet med lokalmusik under lördag eftermiddag. Studiefrämjandet, Sensus och Vuxenskolan presenterade en rad band av hög kvalité, bland annat tätduon i vårens Livekarusell; In Hours och Strejkbrytaren. Föregående år har annars etablerade akter näst intill slösats bort då alltför få hittat dit. Sen är det så klart synd att inte fler får se vad det är som gror under ytan i länet.

Publiksiffrorna bör annars ha varit klart bra. När man tittar ut över folkmassan och jämför med hur intetsägande torget är i vanliga fall är det svårt att förstå att det är samma plats. Och musikens bredd gör att det finns plats för alla – det är få tillfällen då publiken är så här blandad. Jämför exempelvis hur det såg ut när Weeping Willows spelade mot när Labyrint gick upp på samma scen några timmar senare.

Norrköpingsborna ska vara glada över ett så bra arrangemang som Munken in the Park. En gratisfestival på en sådan perfekt plats mitt inne i stan mitt i sommaren är det sannerligen få städer som kan skryta med. Och att få dit en så värdig ersättare som Norlie & KKV med bara ett par timmars marginal är sannerligen imponerande.

 

Andreas Homanen

Tredje gången gillt för bandet In Hours

Publicerad i NT 2015-05-25

 

– Vi hade varit med i Livekarusellen med vårt förra band, och det gick inte så bra. Och sen var vi med förra året, och det gick sisådär. Så vi var väldigt tveksamma till att vara med i år, säger In Hours basist Andreas Källgren Swenson.

Linköpingsbandet bestämde sig för att köra en vända till. Och de vann till slut hela distriktsfinalen för Östergötland och stod därför på fjärrbussterminalen i Linköping på lördagsmorgonen för att åka buss till finalen i Karlstad.

I år är det premiär för dansens motsvarighet till Livekarusellen och med på bussen fanns också östgötavinnarna av Danskarusellen – Xpress.

De var nervösa, men väl på scen märktes ingenting av det – de tog över fullständigt och fick sin beskärda del av den stundtals pojkbands­hysteri-lika stämning som rådde framför dansscenen.

Deras enda problem var att många av de övriga femton akterna också gick in för det hårda till toner av tung dansmusik och hip hop. Xpress försvann in i mängden och slutade på en tårfylld åttondeplats.

Söderköpings Joy lyckades bättre med sitt framträdande som stack ut åt alla håll, men ändå kändes sammanhållet på något märkligt sätt. Juryn belönade dem med en andraplats, efter Contract Dance Company som tog hem förstaplatsen med sin känslosamma dans till den i sammanhanget udda gitarr­popen.

För In Hours gick det bra, även om de hade lite småstrul:

– Ljuset var inte alls som vi ville, men spelningen blev rätt bra ändå. Kommer vi topp tre så är vi nöjda, sa sångaren Armin Memic efter att de framfört sin trio låtar. Avslutningen med ”Ghosts” var förkrossande mäktig och det tyngsta och samtidigt vackraste Karlstadpubliken fick se under hela dagen.

Det stod också tidigt klart att In Hours stod ut på fler sätt. Alltför många akter gick upp och rev av sina låtar utan att förmedla särskilt mycket av vare sig känslor eller originalitet.

In Hours hade så det räckte av både delarna. Samtliga jurymedlemmar hade dem också som tvåa. Men det skulle visa sig att det var just riva av som var rätt recept den här dagen.

Dandrylion gjorde precis det med sin kantiga rock, anförda av sångerskan IdaLisa Wiik, som var så karismatisk att det är befogat att ta till det slitna larger-than-life-uttrycket. Det var helt omöjligt att ta ögonen ifrån henne, och bandet var värdiga vinnare.

In Hours var dock inte helt missnöjda. Det vann nämligen ett specialpris som utsågs av arrangerande Studiefrämjandets kroatiska samarbetspartner. Så, om några veckor sitter In Hours på en ny buss. Då med destination Zagreb.

 

/ Andreas Homanen

 

 

De kom tvåa i Livekarusellen

Publicerad i Corren 2015-05-25

– Vi hade varit med i Livekarusellen med vårt förra band, och det gick inte så bra. Sen var vi med förra året, och det gick sisådär. Vi var väldigt tveksamma till att vara med i år, säger In Hours basist Andreas Källgren Swenson.

Men Linköpingsbandet bestämde sig för att köra en vända till. Och de vann till slut hela distriktsfinalen för Östergötland. Och stod därför på fjärrbussterminalen vid 07:30 på lördagsmorgonen för att åka buss till finalen i Karlstad.

Väl på plats i väntade ett mastigt arrangemang – 13 band från hela landet trängdes med 15 dansakter (i den parallella finalen i Danskarusellen) under sex timmar. Organisatoriskt innebär det att det är en hel del som ska klaffa. Det mesta flöt på bra under tävlingen, även om In Hours hade lite småstrul:

– Ljuset var inte alls som vi ville, men spelningen blev rätt bra ändå. Kommer vi topp tre så är vi nöjda, sa sångaren Armin Memic några timmar efter att de gått av scen. De hade då repriserat sitt framträdande från Östgötafinalen, med trion låtar ”First Steps”, ”Summertime” och ”Ghosts” på tolv minuter. Det kan låta som kort tid att täcka så vida och djupa teman som födseln, livet och döden – men In Hours lyckas med sin gitarrbaserade depp-pop med just det. ”Ghosts” var med sin förkrossande mäktiga avslutning det tyngsta och samtidigt vackraste Karlstadpubliken fick höra under hela dagen. Annars var det mycket av rock med kvalitetsmässigt varierande bluesinslag som dominerande bland många av de andra banden.

Det stod också tidigt klart att In Hours stod ut på fler sätt. Alltför många akter gick upp och rev av sina låtar utan att förmedla särskilt mycket av vare sig känslor eller originalitet. In Hours hade så det räckte av både delarna. Samtliga jurymedlemmar satte dem också som tvåa. Men det skulle visa sig att det var just riva av som var rätt recept den här dagen. Dandrylion gjorde precis det med sin kantiga rock, anförda av sångerskan IdaLisa Wiik, som var så karismatisk att det är mer än befogat att ta till det slitna larger-than-life-uttrycket. Det var helt omöjligt att ta ögonen ifrån henne på scen. Dandrylion fick också samtliga juryns tolvpoängare, och kunde välförtjänt gå hem med slutsegern.

In Hours var dock inte helt missnöjda med sin andraplats. Det fanns nämligen ett specialpris med en spelning utomlands som de tog hem. Priset utsågs av arrangerande Studiefrämjandets kroatiska samarbetspartner som också fanns på plats. Så, om några veckor sitter In Hours på en ny buss. Då med destination Zagreb.

/ Andreas Homanen

 

En något sen och något kort rapport från Livekarusellfinalen

I lördags var det så dags för final i Livekarusellen. Jag satt med som domare igen. Kvalitén var klart högre än i semifinalen, även om det inte var någon som nådde In Hours nivå. De hade lite tekniska problem men skötte sig riktigt bra. Och ”Ghost” fortsätter att vara något av det bästa som går att höra på scen idag. I likhet med förra året hade juryn samma favoritband – det stod mellan In Hours och Strejkbrytaren. Med undantag för undertecknad som inte alls fastnade för de sistnämnda. Annars var Reckless Family och Immortal Days trevliga, nya bekantskaper.

Ses i Karlstad 23/5!

 

/ Andreas Homanen

Veckan som kommer – 17

Onsdag, 22 april

Klubb Skrål kör vidare på L’Orient. Nu med Bury the Evidence och Count Us In Hell på scen. Info.

 

Lördag, 25 april

Jack Vreeswijk och Fredrik Zeijlon kommer till Palatset. Info.

På Arbis är det singer-songwriter kväll med Em & Her Music, Gus Ring och Zebastian Swartz. Klart intressant! Info.

Semifinal i Livekarusellen på Skylten med yours truly i juryn.

Livekrönika 2014

20140626_212324

Viss avtrubbning borde infinna sig. Efter 79 konserter under 2013 och mer än dubbelt så många i år så kanske det inte borde finnas så mycket att bli upphetsad över. Men under en och halv månad i våras blev jag tre gånger påmind om hur fantastisk livemusik kan vara. The Graveltones pulvrisering av Backstage, Johnossis återkomst på Dynamo i Norrköping och Ebbots majestätiska uppvisning, också på Backstage. De förstnämnda var en total överraskning då de för mig kom från ingenstans. Johnossi var inte helt väntat heller. Efter den inställda turnén gjorde de det enda rätta och bara gick ut och visade upp sina låtar i en råare form än någonsin tidigare. Ebbot var inte överraskande – förutom att hans band The Indigo Children som typ borde gå till världshistorien (så mycket sväng har aldrig någonsin fått plats i ett band med så låg medelålder) – utan han gjorde en precis så perfekt utflippad spelning som jag bara läst om tidigare.

 

Sen har det varit stunder som inte varit helt spännande. Att sitta i ett isande kallt Doom och vänta på Asta Kask till halv ett på natten kunde jag sluppit. Torssons dansbandsdegenerering på Backstage, Yohio på Valborg och Kartellens ljudkatastrof i Trädgårdsföreningen var några andra bottennoteringar.

 

Bråvalla var så klart den stora händelsen i länet. The Hives stod för den stora återupptäckten när de visade sig vara minst lika bra som när jag mer eller mindre övergav dem för ett par år sedan. Efter tre dagar flöt det mesta ihop och när jag satt och skrev den tolfte recensionen – Bad Religion – var det inte utan att jag undrade om jag skrivit samma sak tre gånger tidigare. Men det var väldigt roligt. Årets jubel stod så klart Håkan Hellström för. När Veronika Maggio introducerade ’Hela Huset’ med ”jag gillar egentligen inte duetter” så sa jag ”han KAN inte komma”. Och så klart kom han och Bråvalla exploderade.

The Hives
The Hives

 

Årets andra festival för egen del, Black Christmas, var en välkommen nykomling på festivalhimlen. Satyricon fick avsluta, inte bara Black Christmas utan hela konsertåret, och frågan är om det någonsin blev mäktigare än deras ‘Mother North’. Några hundra meter bort, och ett halvår tidigare, stod Moto Boy stod för årets vackraste spelning.

 

Satyricon
Satyricon

Lokal musik har det blivit en hel del av under året. Showcase LKPG satte tonen i januari med tio riktigt bra akter med Pilotsonen som ”vinnare”. Höjdpunkter annars var In Hours och Melonkvartetten på Livekarusellen, Decisions we Made på L’Orient i juli och allt Järnet tog sig för.

 

In Hours
In Hours

På arrangörssidan finns det hur mycket som helst att vara glad för. Klubb Fyllskalle/Gaphals och L’Orient, Sensus, Liveklubben på Palatset, Arenabolaget, John Doe, Klubb Din Mamma med flera har sett till att Linköping verkligen har en livescen att räkna med.

Men, det här var trots allt 2014. I likhet med allt annat fick trion spelningar i inledningen, se sig distanserade av något gudomligt. Lana Del Rey, Bråvalla, 26 juni. Spelningen är som ett töcken när jag tänker tillbaka på den, och jag är osäker på om jag ens hämtat mig ordentligt än. Eller om jag kommer att göra det.

 

 

Bästa konserter

  1. Lana Del Rey – Bråvalla
  2. Ebbot – Backstage, Linköping
  3. The Graveltones – Backstage, Linköping
  4. Johnossi – Dynamo, Norrköping
  5. The Hives – Bråvalla

 

Bästa låtar

  1. Ebbot – ’Don’t Blow Your Mind’ på Munken in the Park
  2. Johnossi – ’Gone Forever’ på Dynamo i Norrköping
  3. Ebbot – ’Chameleon Ride’ på Backstage
  4. Satyricon – ’Mother North’ – Black Christmas i Norrköping
  5. Darkest Hour – ’Doomsayer’ på L’Orient.

 

 

Amanda Ekstedt
Amanda Ekstedt
Spiders
Spiders
Moto Boy
Moto Boy
Ebbot & the Indigo Children
Ebbot & the Indigo Children

 

Dalaplan
Dalaplan

/ Andreas Homanen