Veckan som kommer – 39

Fredag, 25 september

Club Chateau på Palatset.

 

Lördag, 26 september

Strebers spelar på Doom, med Death Alley och Joy på The Crypt.

Jesper Rönndahl på Konsert & Kongress. Info.

And We Should Die of That Roar har dubbelspelning i Norrköping. Eftermiddagen på Vaxkupan och kvällen på Swartsens Trädgård.

 

Moments of Bråvalla

Krönikor över festivalen svämmar det över av. Så jag nöjer mig med att lista några minnesvärda ögonblick. Det är ändå oftast de som fastnar.

  • Refuseds frenesi – rocken är räddad.
  • Publiken kidnappar Joel Almes ”A Young Summer’s Youth” och sjunger den svenska texten istället.
  • Muse attack in i natten.
  • Parkway Drives repris av Bring Me The Horizon 2014. Modern metal i eftermiddagssolen.
  • Smidigheten att checka in i år jämfört med tidigare år.
  • Tove Styrkes potential som hon visade i ”Even if I’m Loud It Doesn’t Mean I’m Talking to You”.
  • Att Little Jinders gästinhopp tyvärr inte visade sig vara Markus Krunegård utan Rebecca & Fiona.
  • Robbie Williams smaklöshetsfest.
  • Sabina Ddumbas soulfest i Pacific-tältet.
  • Joy. Jag såg i och för sig bara elden på slutet. Men ändå. Någonting stort hände.
  • KSMB:s leenden och Alonzos ilska.

 

Tredje gången gillt för bandet In Hours

Publicerad i NT 2015-05-25

 

– Vi hade varit med i Livekarusellen med vårt förra band, och det gick inte så bra. Och sen var vi med förra året, och det gick sisådär. Så vi var väldigt tveksamma till att vara med i år, säger In Hours basist Andreas Källgren Swenson.

Linköpingsbandet bestämde sig för att köra en vända till. Och de vann till slut hela distriktsfinalen för Östergötland och stod därför på fjärrbussterminalen i Linköping på lördagsmorgonen för att åka buss till finalen i Karlstad.

I år är det premiär för dansens motsvarighet till Livekarusellen och med på bussen fanns också östgötavinnarna av Danskarusellen – Xpress.

De var nervösa, men väl på scen märktes ingenting av det – de tog över fullständigt och fick sin beskärda del av den stundtals pojkbands­hysteri-lika stämning som rådde framför dansscenen.

Deras enda problem var att många av de övriga femton akterna också gick in för det hårda till toner av tung dansmusik och hip hop. Xpress försvann in i mängden och slutade på en tårfylld åttondeplats.

Söderköpings Joy lyckades bättre med sitt framträdande som stack ut åt alla håll, men ändå kändes sammanhållet på något märkligt sätt. Juryn belönade dem med en andraplats, efter Contract Dance Company som tog hem förstaplatsen med sin känslosamma dans till den i sammanhanget udda gitarr­popen.

För In Hours gick det bra, även om de hade lite småstrul:

– Ljuset var inte alls som vi ville, men spelningen blev rätt bra ändå. Kommer vi topp tre så är vi nöjda, sa sångaren Armin Memic efter att de framfört sin trio låtar. Avslutningen med ”Ghosts” var förkrossande mäktig och det tyngsta och samtidigt vackraste Karlstadpubliken fick se under hela dagen.

Det stod också tidigt klart att In Hours stod ut på fler sätt. Alltför många akter gick upp och rev av sina låtar utan att förmedla särskilt mycket av vare sig känslor eller originalitet.

In Hours hade så det räckte av både delarna. Samtliga jurymedlemmar hade dem också som tvåa. Men det skulle visa sig att det var just riva av som var rätt recept den här dagen.

Dandrylion gjorde precis det med sin kantiga rock, anförda av sångerskan IdaLisa Wiik, som var så karismatisk att det är befogat att ta till det slitna larger-than-life-uttrycket. Det var helt omöjligt att ta ögonen ifrån henne, och bandet var värdiga vinnare.

In Hours var dock inte helt missnöjda. Det vann nämligen ett specialpris som utsågs av arrangerande Studiefrämjandets kroatiska samarbetspartner. Så, om några veckor sitter In Hours på en ny buss. Då med destination Zagreb.

 

/ Andreas Homanen

 

 

Where’s the Music 2015

Då sitter man här i post-festival-koma igen. Men för första gången i februari. Where’s the Music gick av stapeln i Norrköping nu torsdag-lördag. Inledningen var lite trevande publikmässigt, men det tog sig rejält på fredagen och lördagen. Framförallt så imponerade Norrköping med arrangemanget. Industrilandskapet är perfekt för den här typen av kringströvande upplägg.

 

Spelställena var många och varierade: Värmekyrkan imponerar igen, Stopet var mest märkligt, Hörsalen ruffigt mysig, Saliga Munken rörig men verkligen lyckad och välbesökt, Laxholmskällaren var väl mest källaraktig. Med mera.

 

Musikaliskt blev det många mindre akter för egen del – Louise Lemón, AnnaMelina, Nale, Alice Boman Mycket var riktigt bra även om långt ifrån alla hade fått särskilt mycket publik. Spiders och Besserbitch gjorde precis vad de skulle och var tillsammans med Louise Lemón min höjdpunkt. Movits! kändes på förhand som en riktigt trött bokning, men de visade med eftertryck att de har mycket att ge. Och ”Limousin” fick sig en rejäl genomkörare igen. Nu med Frej Larsson och Joy som gästartister.

 

Arrangörerna hävdar att Where’s the Music blir än större nästa år. Och varför inte – premiären var synnerligen lyckad.

 

/ Andreas Homanen

Where’s the Music-guide

Min alldeles egna guide till Where’s the Music i Norrköping i helgen:

 

Torsdag

1900-1930 Durango Riot (Saliga Munken)

1915-1945 Dovelike (Tegelvalvet)

2000-2100 Hardcore Superstar (Flygeln)

2100-2200 Spiders (Saliga Munken)

2230-2315 Alice Boman (Hörsalen)

 

Fredag

1900-1930 Colossus (Saliga Munken)

2000-2030 Naomi Punk (Saliga Munken)

2000-2045 Louice Lemon (Tegelvalvet)

2100-2200 Heavy Tiger (Saliga Munken)

2145-2230 Jesus Chrüsler Supercar (Stopet)

 

Lördag

1800-1830 Deals Death (Saliga Munken)

1800-1830 Eternal Death (Dynamo)

1945-2015 Joy (Dynamo)

2145-2215 Adam Cohen (Hörsalen)

2315-0000 Besserbitch (Saliga Munken)

2315-0015 Solen (Dynamo)

0100-0145 Amason (Dynamo)

P3 Guld

P3 Guld är alltid pålitligt när det gäller storartade liveframträdanden. Johnossis premiär av ”What’s the Point” och ”Gone Forever”, John ME och Amanda Jensens duett, Ghost, Panda Da Panda är några som etsat sig fast.

I år fanns bara Joy.

Jag är fortfarande tagen. Hennes uppenbarelse på scen var så stor att det inte borde innebära något mindre än att hon är typ störst i världen innan halva 2015 har gått. Magnetisk är ett slitet begrepp, men det VAR fullständigt omöjligt att titta någon annanstans. Jag är inte helt missnöjd att hon dyker upp på Where’s the Music om några veckor…

 

/ Andreas Homanen

Veckans låt – ‘Där dit vinden kommer’

Jag antar att det är en sådan sak som är svår att förklara – någonstans mellan hardcore från Riwen, punk från Rancid och garagerock från Spiders så kommer det här upp. Lorentz, Joy, Jaqe, JJ och Duvchis ‘Där dit vinden kommer’ är en solklar vinnare av veckans låt. Varför vete fan, det är en lätt märklig komposition. Och den borde inte fungera alls ihop med det andra som lyssnas på här nu. Men det gör det uppenbarligen.