Hurra Hurra för Hurula

Hurula gav allt på Doom i Linköping.<br /><div class="byline italic">Bild: Andreas Homanen</div>

Hurula, Knifven, Saturday’s Heroes

2015-04-29

Linköping, Doom

Betyg: 5/5

Publicerad i Corren 2015-05-02

 

Hurula äntrar scenen till dånande gitarrer som går över i en fullständigt gåshudsframkallande bra version av ”22”. Det är inte utan att det går att fråga sig vart det ska ta vägen därefter – har han tagit ut sig fullständigt direkt? Men det blir faktiskt bättre redan med andralåten ”Allt ska försvinna”.

Där har Hurula precis varje uns av den aura av livsvikigtighet som solodebuten ”Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för” från förra året hade. Det är en aura som höjer förväntningarna på livespelningar som den här oerhört högt.

Ett par låtar in i spelningen dras tempot ned något med ”Skjut mig”, men på det hela är det inte mycket andrum som lämnas för publiken. Hurula och bandet visar en frustande intensitet i allt de gör. Förutom soloskivan blir det också ett par låtar från ”Hurulas tid i Masshysteri, och de passar perfekt in, särskilt ”Dom kan inte höra musiken” och ”Masshysteri del 2”. ”Betongbarn” sitter sedan fullständigt perfekt och lämnar mig utmattad.

Efter 35 minuter går Hurula av scenen till ett nytt gitarrdån och ställer sig bland publiken innan det är dags för extranummer. Det blir ”Stockholm brinner” och ”Sveriges ungdom” och det är en lysande avslutning på en av årets bästa konsertkvällar.

Arrangerande Gaphals passade också på att presenterade två av banden i deras stall – Knifven och Saturday’s Heroes. De förstnämnda kommer med sin debutskiva i dagarna och är ett riktigt pålitligt liveband som bara blir bättre och bättre för varje spelning de gör. Finspångs Satyrday’s Heroes spelar en melodiös punkrock som under rätt förutsättningar kan nå ut relativt stort.

 

Låtlista

1. 22

2. Allt ska försvinna

3. Om jag tänker alls

4. Masshysteri del 2

5. Skjut mig

6. Sluta deppa mig

7. Dom kan inte höra musiken

8. Låt dom hata oss

9. Betongbarn

10. Det är ok om du glömmer mig

Extranummer

11. Stockholm Brinner

Extranummer 2

12. Sveriges ungdom

 

/ Andreas Homanen

Alternativt julfirande med storslagna toppar

Publicerad i Corren 2014-12-22

 

Hårdrocksfans är inte direkta välkända för sin öppenhet för nya intryck. Följaktligen var det en bra idé att uteslutande samla band ur black- och death metal-genrerna till helgens Black Christmas-festival i Norrköping. Att ett band ska ut och spela en klassisk skiva i sin helhet är ett grepp som använts så mycket att det nästan börjar kännas unket. Black Christmas bjöd på tre stycken sådana uppvisningar. Fredagens huvudnamn Morbid Angel framförde sin ”Covenant”-skiva kompetent men inte särskilt spännande. Då blev det desto bättre när de gick över till att spela låtar från sina andra skivor.

Norrköpingssönerna Marduk spelade både fredag och lördag, och stod för de andra två hela skivorna – ”Panzer Division Marduk” och ”Those of the Unlight”. Bandet briljerande med en fullständig överkörning båda kvällarna. Tyvärr blev det lite väl lite tid för material från deras övriga karriär, även om premiärspelandet av nya ”Frontschwein” lovar gott inför framtiden. En av de vanligaste invändningarna mot black metal-band är deras sopiga ljudbild på skivorna. Live låter det mesta, tack och lov, betydligt fylligare och tyngre. Till och med Nifelheim når stundtals riktigt bra nivåer. Necrophobic malde mest på och var inte överdrivet kul.

Huruvida Entombed A.D. är stärkta av att frontmannen LG Petrov vunnit rättstvisten mot sina forna bandmedlemmar och gissningsvis snart kan skippa den där förlängningen av bandnamnet ska jag låta vara osagt. Han och bandet gjorde hursomhelst en insats som var betydligt piggare än allt Entombed tagit sig för på många år. Bandets death metal-­kusiner i Grave gjorde också de en vital spelning. Norrmännen i Aura Noir presenterade sig själva som ”världens ondaste band” och lämnade ingen nåd åt publiken. Variation är inte deras starkaste sida, och det var inte utan en viss känsla av matthet som de lämnade oss med. Farbröderna i Sodom var på gott humör och avslutade death metal-inslaget.

Festivalens största överraskning kom från ett av de mindre banden. Finspångs Facebreaker kämpade mot tunn publik, men med sina korta, melodiösa låtar och ett självklart framträdande vann de definitivt. Sist men inte minst ställde sig Satyricon på scen. Som black metal-band är de unika i det att de lyckats kombinera de bästa elementen från genren med att dra in melodier och storslagna arrangemang. Och när de gick av scen efter den otroligt mäktiga black metal-hymnen ”Mother North” stod det klart att Black Christmas inte kunnat få en bättre avslutning.

Facebreaker förtjänar mer

image

Facebreaker

2014-12-20

Norrköping, Flygeln (Black Christmas)

Betyg: 4/5

Publicerad i NT 2014-12-22

 

Finspångs bidrag till Black Christmas gjorde entré under lördagseftermiddagen. Just speltiden var det största problemet för bandet. Det var helt enkelt inte tillräckligt med folk som hittat till Flygeln vid halv femtiden.

Bandet kämpar på bra ändå och gör sitt bästa för att få igång publiken. De korta utbrotten till death metal-låtar fungerar bra och det är inte särskilt svårt att dras med i de melodiösa låtarna fyllda av skräckfilmslyrik. ”Zombie Flesh Cult” och ”Dedicated to the Flesh” är två av de bättre exemplen på detta som de presenterade. Att bandet framförde en tredje låt med ordet ”flesh” i titeln visar möjligen på bristande fantasi, men tråkiga var de aldrig.

Facebreaker är ett av festivalens yngre band, men de har ändå femton år på samvetet. Med tanke på det är det inte konstigt att de framför allt med en självklarhet som det bara är att njuta av. Allt ser väldigt enkelt ut för dem. Samtidigt blir de aldrig loja. Särskilt trummisen Mikael ”Kniven” Wassholm förtjänar ett extra omnämnande – hans raka death metal-trummor driver fram låtarna på ett obevekligt sätt.

Bandets något korta speltid fick den positiva följden att det inte fanns plats för minsta onödiga utflykter. Tillsammans med det faktum att låtarna är riktigt starka – ta bara ”Dedicated to the Flesh” och ”Bloodthirst” – gjorde att lördagen fick en riktigt hård och fin inledning. Avslutande låten ”Walking Dead” dedikerades välförtjänt till festivalgeneralen Olof Wikström. Nästa gång hoppas jag att bandet får en mer passande starttid – Facebreaker förtjänar verkligen att höras och ses av fler.

En metalfestival som slår det mesta

Krönika inför Black Christmas

Publicerad i Corren och NT 2014-12-17

 

Morbid Angel har sålt över en miljon skivor och var tillsammans med bland andra Entombed och Grave några av de som grundade death metal-genren. Satyricon lyfte black metal till en ny nivå och en större publik. 19 år efter debuten toppade deras självbetitlade skiva den norska albumlistan förra året. Norrköpings Marduk har varit ett av de ledande black metal-banden under snart 25 år. Lägg dessutom till ett par mindre men väl så intressanta akter som Aura Noir, Nifelheim och Finspångs Facebreaker, och du har festivalen Black Christmas som går av stapeln nu i helgen.

Norrköping nöjer sig inte med att ha Sveriges största festival i Bråvalla och vad som förmodligen blir den mest intressanta i Where’s the Music. Med Black Christmas får vi också en metal-festival som slår det mesta. Utöver banden ovan tillkommer ytterligare sju band. Förutom en rejäl dos extrem metal kommer det att bli en marknad med försäljning och utställningar, bland annat av konstnären Kristian Wåhlin som står bakom många klassiska metal-omslag. Black Christmas hålls på Flygeln och i Värmekyrkan. Konserterna kommer att pågå från halv fyra på fredag eftermiddag till halv ett på natten till söndag.

Bakom festivalen står Norrköpings främsta bidrag på skivbolagssidan; Olof Wikström och Skrikhult, samt Morgan Håkansson ­– förgrundsgestalt i nämnda Marduk. Black Christmas ser på papperet ut att kunna bli hur bra som helst, så den enda farhågan jag ser är att publiken har så stora förväntningar att de inte uppfylls. Men det är å andra sidan inga duvungar som står bakom festivalen, så risken för det torde vara försumbar.

 

/ Andreas Homanen