Berlin 2009-01

Tidigare publicerad på snoqalf.blogg.se 2009-02-02

0315 – lördag morgon. Jag och E vaknar upp i Norrköping tillsammans. Antingen till Kents ”747” eller Eldkvarns ”Bröllopssång #1”. Någon av dem är det. Beroende på vems telefon som går igång först. Snabb påklädning och minimal packning innan vi ger oss ut i Norrköpingsnatten. Drottninggatan är en halvvacker syn halv fyra natten mellan fredag och lördag, lönehelg.

 

Swebus till Nyköping och lokalbuss till Skavsta. Den första var full med mer eller mindre sovande indiedrägg, mer eller mindre sovande asiater, samt mer eller mindre sovande vanliga människor på väg norrut i natten. Den sistnämnda bussen plockade upp diverse flygpersonal. De flesta typ italienare.

 

Flyget sen. Halvfullt. Sen Berlin. Kallt. Förvirrande till en början. Sen rätt coolt. Frukost på McDonalds. Körde en hyfsat kass variant av tyska till att börja med när jag beställde. Men gled över i engelska när jag insåg att jag inte hade en chans att hänga med i vad de sa när de svarade mig. Därefter blev det den första av ett antal långa promenader i staden. Var inne på KaDeWe,  kollade den bombade kyrkan. Sen gav vi oss iväg på mer sightseeing. Var uppe i ett köttigt torn. Gick ännu mer. Såg Colombias president. Såg en hel del sevärdheter. Stek till lunch. Öl.

 

Frös sen ihjäl lite lätt. Medan vi fortsatte gå och titta. Riksdagen. Där några jävla mimare höll till. Brandenburger Tor. Förintelseminnesmärket. Här någonstans gjorde min vänsterfot uppror och började göra ont som fasen. Värme på Starbucks. Flykt ner i tunnelbanan. Mer gång. Mer Berlin. Haltar mig fram längs Oranienburg Strasse. Alexanderplatz. Var rätt trötta häromkring, så det blev pendeltåg ut till flygplatsen igen. Snö. Bil från Skavsta. Tårta framme i Norrköping. Lägger oss i samma säng som vi lämnade till Jocke Bergs eller Plura Jonssons röst på morgonen.

/ Andreas Homanen

Håkan Hellström – ’Håkan Boma Ye!’

Håkan Hellström – ’Håkan Boma Ye!’

Woah Dad!

Betyg: 3/5

 

Vill man återuppleva de största konsertupplevelserna? Finns det något som kan bli annat än sämre en andra gång? För några dagar sen insåg jag att det kanske finns en chans att lyssna på Nine Inch Nails spelning från Hultsfred 2005 igen. Min första tanke var: ”nej, det vill jag verkligen inte göra”. Jag har fortfarande inte bestämt mig hur jag ska göra.

Hur många av de 70.000 som såg Håkan Hellström på Ullevi i somras som upplevde det som sin största konsertupplevelse vet jag inte. Ett par av dem var det i alla fall säkerligen. Och nu har de chansen att återuppleva den i och med liveupptagningen ’Håkan Boma Ye!’.

Jag vet inte hur mycket jag har att säga om Håkan Hellström som inte redan sagts på hundra andra ställen. Så, jag kör den något snäva varianten att utgå från mina tre favoritlåtar med honom:

  • Gatan Fram – Eldkvarncovern är inte med på skivan, så den är enkel – saknad!
  • För sent för Edelweiss – Extatisk allsång kan vara både fantastiskt och vidrigt på liveskivor. Här är det någon sorts mellanting och det griper inte alls tag som den här låten kan göra.
  • Klubbland – Här fångas allting som verkar ha varit fantastiskt med Ullevispelningen. Ren fest.

Annars är det många låtar på ’Håkan Boma Ye!’ som blir sönderblåsta av en överentusiastisk blåssektion. Och mellansnacket inför ’Nu kan du få mig så lätt’ är ytterst futtigt i jämförelse med det underbara inför låten på ’Way Out West 2010’.

 

/ Andreas Homanen

 

Slowgold – ’EP’

Slowgold – ’EP’

Gaphals

Betyg: 4/5

 

Slowgolds EP är vid första lyssningen inte helt lätt att ta till sig. Det vilar en 70-talskänsla över den som inte känns helt solklart fräsch. Långsamt så sveps man som lyssnare dock med i något som inte kan beskrivas som annat än en ren njutning. Slowgold är okonstlat men samtidigt perfekt. Och efter någon ytterligare lyssning inser jag att den där 70-talskänslan pekar smått mot det tidiga, och väldigt underskattade Eldkvarn. Och då är Slowgold definitivt hemma i min bok.

 

/ Andreas Homanen

 

Veckan som kommer – 50

Måndag, 8 december

Em & Her Music och Joakim Leijon spelar på Elsas Hus.

 

Tisdag, 9 december

Soran Ismail och Magnus Betnér är ute på sista vändan för ‘En skam för Sverige’ och besöker Linköping för andra gången. Gillar du standup minsta lilla så finns det ingen anledning att inte se det här.

 

Fredag, 12 december

Eldkvarn spelar på Kultur-Akademin i Motala.

Datamuséet har någon sorts jubileum och firar med standup under namnet IT-supportteam. Framträder gör bland annat Josefin Johansson, David Sundin och Ben Kersley.

Slidin’ Slim & Eric Hansson spelar på Palatset.

Dante gästar Nationernas Hus.

 

Lördag, 13 december

The Crypt har en intressant kväll med Nocturnal, Hypnos och Honeymoon Disease.

Veckan som kommer – 49

Tisdag, 2 december

Klubb Fyllskalle på L’Orient gästas av Darkest Hour, Walking With Strangers och Project XY.

 

Torsdag, 4 december

Höstavslutning för LKPG Ha Ha! med Messiah Hallberg och Elina du Rietz. Info och biljetter här.

 

Fredag, 5 december

Dead Soul spelar på Dynamo i Norrköping ihop med Dront och Skraeckodlan.

Eldkvarn spelar på Flygeln i Norrköping.

Arre! Arre! gästar Palatset. Cosmic Blonde är förband.

Torsson spelar på Kultur-Akademin i Motala.

Klubb Fyllskalle har Flowers Must Die och Hällas på besök på L’Orient.

 

Lördag, 6 december

Kulturhusen Elsas & Skylten har filmkväll på Filmstaden. Fri entré och ett intressant program – inte minst Gustav Skogens och hans ‘Gatans Final’. Mer info här.

Makthaverskan avslutar L’Orient-veckan.

Pretty Maids spelar på Doom/The Crypt. Samma kväll (oklart om det är som förband) spelar Bullseye.

Liveåret 2013

Marduk
Marduk

79 spelningar. 64 band. 37 dagar.

En del livemusik har det blivit i år. Ovanstående är så klart något färgat av festivalfaktorn. Men ändå.

Året inleddes femte januari med Alonzo & Fas 3 på L’Orient. Med ett jäkla driv och en imponerande energi satte de en hög nivå för året. Det visade sig dock bli enda konserten jag var på i januari, och i februari var det heldött. Sedan började våren komma igång med bland andra Rival Sons och Stefan Sundström. Två skivbutiksspelningar hanns med; Johnossi och Dead Soul. De senare skulle visa sig bli årets mest betittade band för egen del.

Maj blev en bra månad med ett strålande Johnossi på Cirkus i Stockholm och en uppsjö lokala band i och med Oblivious och Nocturnals respektive releasespelningar.

Juni innebar så klart Bråvalla. Efter en promenad med lite vindrickande, där festivalpeppen steg för varje… steg, så klev vi in på det gigantiska området. Det visade sig bli tre väldigt lyckade dagar med mängder av musik. Lite småstrul fanns så klart (och storstrul på grund av strejken), men inget som störde helhetsupplevelsen av en bra festival. På förhand var det torsdagen som var den klart mest intressanta dagen, men när Stone Sour, Danko Jones, Kvelertak och Johnossi samtliga gjorde helt fantastiska spelningar så avgick fredagen helt klart med segern. Lördagen var som helhet sämst, men hade den enskilt bästa konserten i och med Thåströms dysterhetsorgie, som vägde upp mycket av den glättiga housen som annars dominerade festivalen. Östgötafanan hölls (bokstavligt) högt av Ghost och många band på de mindre scenerna.

Resten av sommaren var relativt lugn. Movits! gjorde en svettig och svängig spelning inför ett högsommarproppat Knäppingsborg i Norrköping, Iron Maiden plågade Friends Arena med ett ljud från helvetet och Ulf Lundell trotsade regnet i Vadstena och visade att han långt ifrån går att räkna bort.

Hösten var minst sagt välfylld med spelningar. Många av dem var lokala akter som Dead Soul (igen), Reveries, Night och Soundmeds som allihop visade vilken bredd som finns i Linköpingsmusiken i år. Dubbla Danko Jones-spelningar hanns med och en till med herr Alonzo.

7 december kom höjdpunkten för året, och för Linköpings musikscen. Norrköping och Flygeln intogs av Night, Dead Soul och Ghost. Slutsålt och fullständigt fantastiskt. De sista spelningarna var arenarock i sin bästa form i och med Håkan Hellströms och Eldkvarns uppvisningar.

Bästa konserter

  1. Thåström på Bråvalla
  2. Ghost på Flygeln, Norrköping
  3. Alonzo & Fas 3 i januari
  4. Johnossi på Bråvalla
  5. Movits! på Knäppingsborg

Främsta låtar

  1. ”Children of the Grave” – Stone Sour på Bråvalla. Kanske tråkigt att välja en cover, men det var så tungt och så bra att det är oundvikligt.
  2. ”Find that man” – Dead Soul med gästinhopp från Ghosts trummis på Flygeln i Norrköping
  3. ”Mjød” – Kvelertak rensade upp på Bråvalla
  4. ”Det förlovade landet” – Alonzo Fas 3 på L’Orient i januari
  5. ”Fanfanfan” – Thåström på Bråvalla

Mest sedda

  1. Dead Soul (4)
  2. Danko Jones (3)
  3. Eldkvarn (3)
  4. Johnossi (3)
  5. Alonzo Fas 3 (2)
Dead Soul
Dead Soul
Håkan Hellström
Håkan Hellström
Johnossi
Johnossi
Reveries
Reveries
Soilwork
Soilwork
La Fleur Fatale
La Fleur Fatale

Eldkvarn avslutar 2013

20131219_193326(1)Eldkvarn

2013-12-19

Norrköping, Flygeln

 

Vad får Eldkvarn att ticka? Efter över fyrtio år som band, och med över femtio spelningar bara i år torde en viss mättnad infinna sig. Lägg dessutom till en från TV aldrig försvinnande Plura Och en jävla massa kokböcker ovanpå det.

Kanske är det då möjligheten att bara göra som i Norrköping på torsdagskvällen och i stort sett strunta i sina tre senaste skivor och frossa i gammalt material. Och samtidigt få det att kännas spännande. Och riktigt jäkla bra.

Efter att cirka hälften av publiken försökt att hitta sina platser under inledande ”Nånting måste gå sönder” (kom i tid, någon?) är det en näst intill perfekt konsert. Eldkvarn är på topp i allt från hits som ”Kärlekens tunga” och ”Fulla för kärlekens skull”, via mer undanskymda låtar som ”Största skvallret i stan” till gamla ”Jag har gjort det igen”. Den sistnämnda blir en av Adrian Modiggårds glansstunder. Carla får också sin stora stund i och med sitt skärande solo i ”Mina stjärnor har slocknat”.

Då det här var den sista spelningen för Eldkvarn i år, får det räknas som en riktigt bra avslutning på ett bra Eldkvarn-år. Men det gör inte skitmycket om de gör som aviserat och håller igen något under 2014. Så kan de komma igen 2015 och vara helt överlägsna igen.

/ Andreas Homanen

Låtlista

1. Nånting måste gå sönder
2. Vill inte förlora igen
3. Ta min hand
4. De berömdas aveny
5. En liten kyss av dig
6. Jag har gjort det igen
7. Fulla för kärlekens skull
8. Jag saknar oss
9. Vår lilla stad
10. Största skvallret i stan
11. Å hej å hå
12. Kärlekens tunga
13. Mina stjärnor har slocknat
14. Kungarna från Broadway
15. Pojkar pojkar pojkar

Extranummer
16. I skydd av mörkret
17. Ett fall av kärlek
18. Ikväll

Veckan som kommer – 51

onsdag, 18 december

Håkan Hellström på Cloetta Center. Första spelningen med Håkan för min del sedan den grumliga kvällen på Flygeln för några år sedan.

I Linköping kör The Crypt spelning med Bonafide och Vadstenas Close Quarters som förband. Eventuellt kan det bli premiär för ”riktiga” The Crypt också.

 

torsdag, 19 december

Vi åker norröver och bevittnar Eldkvarn på Flygeln i Norrköping. Bandet har aviserat om att dra ned på antalet spelningar nästa år, så förhoppningsvis blir det lite extra. Första Eldkvarn-spelningen i Norrköping för mig. Det bästa vore förstås om Håkan Hellström stannar kvar i länet och gör ett gästspel.

 

lördag, 21 december

Gaphals kör fjärde upplagan av Christmas Bloody Christmas på L’Orient. Spelar gör Age of Woe och Facebraker.

Nära toppbetyg för Eldkvarn

Eldkvarn

2012-03-23

Linköping, Konsert & Kongress, Crusellhallen

Betyg: 4/5

Publicerad i Corren 2012-03-24

Rent psykiskt kan det infinna sig en viss Eldkvarn-mättnad våren 2012. Ännu en Hapalainen-skiva kommer ut, Pluras andra kokbok finns i handeln och det är förmodligen en tredje säsong av hans mat-program på gång. Deras tv-sända jubileumskonsert i höstas var dessutom en av förra årets stora konserthändelser, och till och med avkommorna börjar infiltrera nöjes-Sverige.

Och tyvärr gör inte Eldkvarns inledning av fredagskvällen i Crusellhallen mycket för att ta bort mättnaden. De drar igång med fyra spår från förra årets ”De berömdas aveny”, och det låter småsegt och bitvis väl 80-talsstompigt.

Sedan är det som att Eldkvarn inser att de faktiskt är väldigt bra, och smyger igång ”Fulla för kärlekens skull”. Det spelar ingen roll hur många gånger jag hör den spelas, jag slås fortfarande av hur stort det är att ett band kan prestera något så fulländat så långt in i sin karriär.

Andra halvan av spelningen är mer blandad med material från den över 40 år långa karriären. Bandet är stabilt och Pluras röst håller, men det är Carla som verkligen står ut ikväll. Under ”Mina stjärnor har slocknat” skär han sönder allting med sin fullkomligt skrikande gitarrsågning av crescendot.

På bandets uppmaning ställer sig hela publiken upp under ”Kungarna från Broadway”. Och där förblir de stående och visar sin kärlek till Eldkvarn under alla extranummer. Extra och extra förresten, de nöjer sig med att hänga av gitarrerna någon minut innan de kör ”I skydd av mörkret”. Något oväntade ”Jag är det hjärta” gör sig riktigt bra, och därefter får allsångsfavoriten ”Ikväll” avsluta kvällen.

Hade det inte varit för det där inledande sjoket, hade det definitivt blivit högsta betyg för Sveriges bästa band.

Andreas Andersson

Fortfarande värda att se

P1030137

Eldkvarn

2009-09-19

Linköping, Konsert & Kongress, Crusellhallen

Betyg: 4/5

Publicerad i Corren 2009-09-21

Hur gamla och slitna måste Eldkvarn bli för att de ska kunna göra en dålig spelning? Uppenbarligen betydligt äldre än de redan idag hunnit bli.

De måste ha gjort det här tusen gånger, de måste ha stått på alla tänkbara scener runtom Sverige, de måste åtminstone ett par gånger hunnit tröttna på sig själva, sina låtar och varandra. Men ikväll är det inget som märks något av. Eldkvarn 2009 känns fortfarande som en vital del av svenskt musikliv, och skulle de försvinna skulle de med all säkerhet lämna en stor saknad efter sig.

”Bröllopssång” inleder konserten, precis som senaste skivan Hunger Hotell. Plura är ensam på scen ihop med Claes von Heijne på piano, och det blir en finstämd stund inför den därpå följande anstormningen av Eldkvarns sedvanliga bredbenta rocknummer. Crusellhallen är hyfsat välfylld av en publik som till en början är något avvaktande. Det släpper dock snart och undan för undan vinner Eldkvarn över allihop.

Bandet har varit imponerande konsekventa i sitt musikskapande, något som inte minst bevisas av hur väl 29 år gamla ”Man utan namn” smälter in i det inledande sjoket av spår från senaste skivan. Dessa dominerar låtlistan och funkar samtliga riktigt bra. ”Söder om midnatt, c/o himmelen” måste vara något av det köttigaste ett svenskt band presterat, och live låter det ännu större och maffigare. Det är en av kvällens verkliga höjdpunkter.

Låtvalet ikväll är kanske inte överdrivet spännande, även om Cornelis-covern ”Somliga går med trasiga skor” letat sig in. Fast ett ospännande låtval gör föga när de låtar som väl spelas är så bra som de är.

”Kärlekens tunga” finns så klart med. Dock i en annorlunda och gladare version än vanligt, vilket tyvärr förtar lite av låtens inneboende storslagna vemod. Gensvaret som ”Fulla för kärlekens skull” får, visar att den uppståndelse den låten väckte när den kom inte var någon tillfällighet, och den finns numera bland Eldkvarns verkliga klassiker.

Så, som sagt, Eldkvarn är långt ifrån slut och är fortfarande absolut värda att se.

Andreas Andersson