Saturday’s Heroes – ’Keep Marching On’

Saturday’s Heroes – ’Keep Marching On”

Gaphals

Betyg: 4/5

 

Jag blir lite rädd först. Dropkick Murphys och Flogging Molly är två favoritband, och irländska pubar är alltid trevliga. Men jag orkar inte ett band till som vill göra irländsk punkrock. Rädslan kommer sig utav att Saturday’s Heroes ”Keep Marching On” i inledningen förmedlar en sådan känsla, om än i balladform.

Men det är definitivt ett falsklarm, tack och lov. Bandet håller sig på helt rätt nivå och ”Keep Marching On” är en riktigt bra låt, som lovar gott inför fortsättningen -bandet går i höst in i studion och spelar in en ny skiva.

 

/ Andreas Homanen

 

Sällskap till den sorgsna dockan, Interpol

Interpol – ’All the Rage Back Home’

Soft Limit

Betyg: 3/5

 

Interpol har en något udda plats hos mig. En sträng låtar från ”Turn on the bright lights” och ”Antics” som jag hade på MP3 – kan jag mer eller mindre utantill. Men inget mer än så. Och visuellt är de bara den obeskrivligt sorgsna dockan från videon till ”Evil”.

”All the Rage Back Home” är första singeln från skivan ”El Pintor”, som släpps i september. Och det är det första livstecknet Interpol ger ifrån sig på ett par år. Låten är egentligen hemma redan efter ett par sekunder. Paul Banks röst maler fram en vemodig vers, så fylld av känsla att det är omöjligt att värja sig.

Sedan drabbas tyvärr låten av för-bra-vers-syndromet och refrängen förmår inte matcha versen. Men som helhet är det riktigt bra. Och om skivan håller samma klass är det bara att välkomna Interpol tillbaka. Sin plats på min vill se live-lista har de redan befäst med ”All the Rage Back Home”.

/ Andreas Homanen

 

Goat – ’Hide from the sun’

Goat – ’Hide from the sun’

Parkeringshuset Music & Vajradhara Musik AB/Universal

Betyg: 3/5

 

Goat stod för 2013 års mest oväntade P3-framgång i och med den hårt svängande ”Run to your mama” (även om låten kom 2012(. Nu är de tillbaka med den mer orientaliskt doftande ”Hide from the sun”, som är första släppet från skivan ”Commune” som kommer ut i september.

Goat har en väldigt stark egen identitet, och det låter omisskännligen Goat om ”Hide from the sun”. Men där det fanns klar hit-potential i ”Run to your mama” är det här istället betydligt mer svårsmält. Om än fortfarande väldigt bra.

Att sedan anti-sidan i min ambivalens inför hippie-kulturen får sin stöttning är en annan sak. Pressreleasen, där Goat refereras till som ”kollektivet’ istället förbandet eller gruppen, får mig att likt Cartman göra en ”Armageddon” med Goat.

 

/ Andreas Homanen

 

The Bots – ’No One Knows’

The Bots – ’No One Knows’

Fader

Betyg: 5/5

”Nobody cares when you are gone

Nobody cares when you are wrong”

The Bots är ett av de mer intressanta namnen till årets Bråvallafestival, och de har hyllats rejält redan. De spelar en ganska enkel bluesrock med inslag av punk emellanåt. Och så har de ”No One Knows”, som är något alldeles speciellt.

I grunden är det en enkel ballad. Men den har en sorgsenhet i texten, som exponeras mot den nakna och kalla skönheten i Mikaiah Leis röst. Och gör känslorna så mycket starkare. Gitarren och trummorna bara flyter med och lyfter upp melodin då och då. Det är så vackert att det inte är något mindre än ett smärre storverk The Bots har åstadkommit.

Förmodligen är det låtens mörker i kombinationen med längden och enkelheten, som gör att den påminner om Monster Magnets ”Little Bag of Gloom”. Där har i och för sig mörkret svärtats ned ytterligare några grader. Och något vacker går inte att hitta i Dave Wyndorfs röst. Där är det istället som att hans inre mörker bestämt sig för att ta över stämbanden fullständigt.

/ Andreas Homanen

In Flames tar ett kliv tillbaka

In Flames – ’Rusted Nail’ (singel)

Nytt från In Flames är ofrånkomligen en stor händelse. De har trots allt fullständigt krossat alla gränser för hur stort ett metalband kan bli i Sverige. På Bråvallafestivalen förra året gjorde de en av festivalens absolut bästa spelningar, och möjligen var det bara den tyska skuggan som hindrade det från att bli det allra största.

”Rusted Nail” är första singeln från bandets kommande skiva. Det har talats en del om de elektroniska inslagen, men de är allvarligt talat inte särskilt framträdande. Istället är det en ganska typisk In Flames-låt. Och för en gångs skull har de inte slagit knut på sig själva för att vara nyskapande. ”Rusted Nail” hade nog till och med kunnat ligga på ”Clayman”.

/ Andreas Homanen

Kungen av uppväxtskildringar

Lars Winnerbäcks ”Söndermarken”, Veronica Maggios ”17 år”, Markus Krunegårds ”På promenaden”, hela Håkan Hellströms backkatalog. Raden av uppväxtskildringar inom svensk musik är minst lika lång som antalet artister och band. Där ovanstående på nostalgi av standardformatet är Organismens ”Uppsala” råare och förmedlar snarare uppgivenhet. Desperationskänslorna som ofta hittas i vardagsrealistiska brittiska filmer tränger sig på undan för undan. Svensk rap har aldrig varit mer vackert dyster. Markus Krunegård-samplingen hjälper så klart till.

 

Hör du ”Uppsala”,

(och inte lyssnar på den)

eller om du har svårt med känslor – kreverar låten för säkerhets skull i en briljant avrundning som skriker av Ulf Dagebys ”Gallret”. Det är de mörkaste och kallaste delarna av 80-talet som kryper fram och lägger sordi på hela ”Alla kungar bär inte krona”.

/ Andreas Homanen

Reveries – ‘Rows’

Reveries – ‘Rows’ (singel)

Reveries avslutar februari (singeln kom i förra veckan) som de inledde månaden – med singelsläpp. I likhet med ”Tip of your tongue” är ”Rows” en enkel och snygg poplåt. Sångerskan Alice Axinder känns dock lite återhållsam. Vilket är synd. De som sett bandet live vet att det döljer sig något fantastiskt bakom det försiktiga.

Reveries är tillbaka

Reveries – Tip of your tongue

Med ”Phase II” gjorde Reveries ett egensinnigt, försiktigt avtryck på Linköpings pophimmel förra året. De genomförde även ett par livespelningar, där ”Tip of your tongue” ingick som ett av de mer intressanta numren. Nu är det dags för singelsläpp av densamma.

”Tip of your tongue” är en betydligt rakare poplåt än vad Reveries släppt tidigare. De mer out there-inslagen som udda gitarrslingor och sångutflykter är åtstramade, och det som återstår är en riktigt bra poplåt. Vilket så klart aldrig är fel.

Reveries visar återigen att de är ett av de mest lovande banden i Linköping. Nu är det dags för nästa steg – P3 Osignat kanske?

/ Andreas Homanen

The Haunted är tillbaka

The Haunted – ’Eye of the Storm’ (singel)

Så var det här – första släppet från The Haunteds nya lineup, inkluderat återvändaren Marco Aro på sång. ”Eye of the Storm” tar lyssnaren tillbaka till det Haunted som härjade runt första halvan av 00-talet. Borta är alltså de mer vågade utflykterna bandet gav sig ut på med de tre senaste skivorna. Och istället har vi mer rena riff och argare sång. Inte helt jättespännande, men det kan nog ge sig när det är dags för hela skivan att släppas.

/ Andreas Homanen

Mando Diao – Black Saturday

Mando Diao – ”Black Saturday” (singel)

Mando Diao släppte för några dagar sedan ”Black Saturday”, som är första singeln från deras kommande platta. Vid första anblick låter det som en helt given fortsättning på 2009 års ”Give me fire” – det är elektroniskt och dansant. Samtidigt har de tagit soundet åt ett kantigare håll, utan att för den sakens skull tappat det melodiösa. ”Black Saturday” är en klart intressant (och bra) låt, och håller suget efter ”gamla” Mando Diao i sig efter visutflykten, kommer 2014 med största sannolikhet bli ett riktigt stort år för bandet.

/ Andreas Homanen