Neil Young – ’Fredsförklaring’
Norstedts
Betyg: 3/5
Neil Youngs självbiografi ”Fredsförklaring” är rörig. Det går inte att komma ifrån. Rörighet kräver ofta ett genomtänkt upplägg som klarar av att bära berättelsen, trots avsaknad av de enklare och mer traditionell medlen. Finns inte det ökar risken att författaren uppfattas som en gammal och förvirrad hippie. Typ som Neil Young.
I ”Fredsförklaring” blir det vilda kast i tid, rum och ämnen. Det är oftast intressant, men lika ofta flyter han iväg i utläggningar om ljud eller om någon av sina bilar. Eller modelljärnvägar. Men mest bilar.
Neil Young framstår samtidigt som så pass genuin och nyfiken på livet, att det är svårt att göra annat än att tycka om honom. Även om han är väl bitter när det kommer till just ljud.
När det kommer till de tre obligatoriska ämnena i musikerbiografier – sex, droger och rock ’n’ roll – får ”Fredsförklaring” följande betyg:
Sex 1/5
Droger 2/5
Musik 5/5
/ Andreas Homanen
Andreas Homanen 