Killing my Darlings

Jan Guillou – ’Dandy’

Piratförlaget

Betyg: 2/5

 

Jaha. Då faller en gammal hjälte. Sedan jag första gången gav mig på Hamilton-serien i tonåren så har Jan Guillou varit ofelbar i mina ögon. Oavsett om det gällt nya romaner, krönikor eller TV-program. Med den odrägligt präktige Arn så började han den resa som nu fulländats med ”Brobyggarna”-serien. Och det är resan mot fullständigt odrägliga huvudkaraktärer.

”Dandy” är andra delen i serien, och vi får följa den tredje brodern, Sverre. Sceneriet har ändrat från Norge och Tyska Västafrika till England. Men i övrigt är allting sig likt. Sverre är precis lika ofelbart perfekt som sina bröder, och det går inte att hitta minsta skevhet eller brist hos honom. Guillou deklarerade med Hamilton-serien att han var trött på den traditionella romanhjälten som en plågad själv, med diverse psykiska och/eller fysiska problem. Och det kan jag köpa. Men nu har han sysslat med det i snart 30 år (än längre om ”Ondskan” ska inkluderas).

Det är synd, då ”Dandy” inte är dålig på något sätt. Men på grund av Sverres ofelbarhet finns det väldigt få anledningar att läsa boken. Dessutom envisas Jan Guillou med att väva in så många historiska personer att det emellanåt känns som att läsaren har hamnat i ”Hundraåringen”. Och det är sannerligen inte något bra betyg.

När jag tänker efter fick sig Guillou i och för sig en rejält ordentlig törn redan när ”Talismanen” visades.

 

/ Andreas Homanen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s