Ika Johannesson & Jon Jefferson Klingberg – ’Blod, Eld, Död: en svensk metalhistoria’
Alfabeta Bokförlag AB
Du kanske trodde att hårdrock och metal uppfyllt sin kvot av chockerande flera gånger om. Inte då. Ika Johannesson och Jon Jefferson Klingberg visar med ”Blod, eld, död” att det finns mer att ge. Det viktigaste med boken, vilket författarna också påpekar, är att de inte gått in för att göra en encyklopedisk genomgång över svensk hårdrock. Sett till ämnets natur brukar det senare innebära en gigantisk övervikt åt Europe-skådande, som ofelbart blir lite tråkigt.
Istället riktar de in sig på dem som fört genren framåt. Och skapat subgenrer. Eller åtminstone tillfört något lätt substantiellt genom sin existens. Quorthon ersätter därmed Joey Tempest som centralgestalt. Och han är betydligt mer intressant. Överlag är det väldigt tacksamma karaktärer som har befolkat den svenska metal-historien. I fallet Pelle ”Dead” Ohlin och Mayhem är det nästan för bra. Då ligger ”Blod, eld, död” inte långt efter valfri sidvändardeckare.
Chockerandet då. Kapitlet om Shining kanske inte chockerar den insatte, men det lämnar en rejäl obehagskänsla efter dig. Tänk ”Vägen” och du vet vad jag är ute efter. Tack och lov kamperar kapitlet sida vid sida med den i jämförelse rent livsbejakande festivalen Muskelrock och de godmodiga Bullet.
Som helhet är ”Blod, eld, död” en oumbärlig byggsten i berättelsen om svensk hårdrock.
/ Andreas Homanen
Andreas Homanen 