Satyricon
2014-12-20
Norrköping, Flygeln (Black Christmas)
Betyg: 5/5
Efter ett kort trumsolo drar Satyricon igång ”Now, Diabolical” och det råder inga tvivel om vart spelningen ska ta vägen. Satyricon är ett lysande exempel på vad som kan hända när ett band vågar ge sig ut från den strikta black metal-vägen. Istället för att bara mala på och tävla i att låta farliga har Satyricon aldrig dragit sig för att utnyttja det storslagna i bandets låtar. Samtidigt har de hållit sig från de värsta avarterna, som bombastiska synthmattor, som kan bli följden om band går för långt.
Utöver Satyricons enda fasta medlemmar, Frost på trummor och Satyr på sång, är bandet väldigt anonymt. Satyr väger upp det med ett helt magnetiskt scenspråk. Han är dessutom den enda under hela festivalen som presterar någon sorts meningsfullt mellansnack.
Satyricon har ofta så starka melodier att det nästan går att dra popreferenser. Sådant är inte populärt inom Black Metal-kretsar, men det gör det inte mindre sant. ”The Pentagram Burns” är kvällens bästa exempel. Huvuddelen är dock svepande tunga nummer som ”Our world it rumbles tonight” eller mer råbarkade som ”Filthgrinder”. Mittenpartiet av spelningen dras ned något av den segdragna ”the Infinity of Time and Space”, men det är också den enda svagheten och den kompenseras mer än väl av de tunga extranumren ”Fuel for Hatred” och ”K.I.N.G.”
”Mother North” blir det sista extranumret och får avsluta hela Black Christmas. Satyr står högst upp på scen och fullständigt vräker ut denna Black Metal-hymn. Det är så mäktigt att det verkligen inte finns något bättre sätt att runda av med – det bästa sparades verkligen till sist.
Andreas Homanen 