The Crypt

Efter en vecka där jag nått någon sorts botten, så kom jag ned till The Crypt. Första besöket för min del. Vilket är smått konstigt i sig sett till att det arrangerats konserter där under ett år. Men ändå. Jag vet att jag har ett antal timmar framför mig av musik av band jag inte hört och alltså inte har några känslor för alls. Kanske inte upplagt för den bästa av kvällar sett till veckan som varit. Men jag får in en öl och sätter mig ned. Det första bandet börjar rigga. Och lyckokänslorna fullkomligt sköljer över mig. Bandet är Vacant och spelar en så totalt daterad metal att vi lika gärna kunnat skriva 1982 i kalendern, och ge upp allt hopp om utveckling.

Det är förmodligen inte helt lätt att begripa för många. Men jag känner en så stor tillhörighet att jag hittar en inre, nästan total lycka. Oavsett hur jag mår eller vad som händer så finns det något som är bestående. Som inte kan påverkas av… något alls. Fredrik Strage fångade förmodligen samhörigheten bäst i kapitlet om hårdrockare i ’Fans’; ”De enda livsformerna som skulle överleva ett totalt kärnvapenkrig är sannolikt kackerlackor, bakterier och hårdrockare”. Och jag som aldrig haft på mig en jeansväst, eller läder, eller en endast nit för den delen. Men jag hör ändå dit på något sätt.

Nu slutar The Crypts bandbokare Stefan Eriksson. Tack för den här tiden, och lycka till i fortsättningen!

Kvällen var i övrigt också väldigt lyckad.

/ Andreas Homanen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s