Snällhet, Winnerbäck & Linköping

Tidigare publicerad på snoqalf.blogg.se 2007-10-14

Läser Coelho. Bror ringer. Vill ha en film framkörd till Johannelund. Kanske två kilometer. Jag gört. Är nog rätt snäll. För mycket ibland också.

Lyssnar på Winnerbäcks senaste i bilen. ”En tätort på en slätt”… med raderna om kyrktornet som sträcker sig mot himlen. Lyfter blicken och ser Domkyrkan. Får ett akut höstmelankoli-anfall. Bestämmer mig för att köra rakt fram vid Braskens Bro-korsningen istället för till höger, och ge mig ut på en tur runt stan.

Tänker ta vägen upp till sjukhuset. Hamnar i fel fil och får ta Hamngatan istället. Förbi Linköpings utifrån sett skabbigaste pizzeria; Valentino. Förbi Hejdegården. Ut på Järnvägsgatan och senare Industrigatan.

Industrigatan ligger öde. En och annan bil på de eviga bensinmackarna bara. Svänger av till höger i sista korsningen. Gesällgatan. Inte Linköpings kändaste kanske. Men jag och Macke såg en räv där en gång. Slingrar mig fram till Grenadjärgatan.

Grenadjärgatan. Denna gata som främst fungerat som transportsträcka mellan stan och festerna på Klockaregården. Gillar den. Även om jag slog upp ett finger där en gång. Rundar Gottfridsberg. Tänker på kebab. Fast den epoken tar väl slut litegrann nu i dagarna. Nästan sorgligt.

Genom Abiskorondellen. Svänger av igen. Västanågatan. Även om jag varit häromkring rätt ofta har jag aldrig känt mig riktigt hemma. Passerar Flamman, och vägbiten där Absinthen totalkraschade en höstkväll efter förfest i Ryd. Tar mig uppåt Valla.

Westmansgatan. Trevliga fester en kort period där. Har fått för mig att de var trevliga iaf. Var de säkert. Irrblosset, som numer känns mycket tommare utan Lord Rahl. Lord har stuckit till Stockholm för nåt casino, och lämnat ett ytterst ordinärt studentområde efter sig. Svänger runt på gatorna i T1. Lite Midsommarkransen-flashbacks från i somras. Passerar La Luna. Universitetstidens mesta pizzeria.

Kaserngatan, Djurgårdsgatan och Lasarettsgatan i ett svep. Den sistnämnda känns väldigt 2007. Ombyggnader och resor till och från Napoli står nog att skylla för det. Kör höger på S:t Larsgatans allra sista snutt. Tillbaka på Hamngatan. Hem till Tannefors.

”En tätort på en slätt” har gått på repeat hela tiden. Den sitter kvar i huvudet när jag ställer bilen och går ut i kylan. Tyvärr har det slutat regna.

/ Andreas Homanen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s