Jävlas Ralf Gyllenhammar med oss? Ja, det inledande såsiga ylandet på förstaspåret ”Feared and Hated” föreslår snarare en fortsättning på Ralfs schlagerkarriär än en vanlig Mustaschskiva. Låten kommer dock igång snart och det mesta visar sig ändå vara likt i Mustaschland. Vi får breda och tunga riff och bra sång, om än med vissa teatrala toucher som skaver.
Glädjande är att bandet vågar sig ut på de vagt psykedeliska marker som de nosat på tidigare i karriären med bland annat ”6:36”; framförallt den starkt ”Fade to Black”-doftande ”All my Life”.
Skulle Mustasch sedan, när det är dags att turnera med ”Thank You for the Demon”, ge sig på att spela hela skivan (som de gjorde med föregående släppet), borde det fungera igen – bandet har helt klart släppt en fungerande helhet.
/ Andreas Homanen
Andreas Homanen 