Den stora hemkomsten

Ghost, Dead Soul & Night

2013-12-07

Norrköping, Flygeln

 

I avsaknad av Linköpingsspelning får Flygeln i Norrköping agera arena för vad som inte kan beskrivas som annat än den stora hemkomsten för Ghost. För knappt ett år sedan spelade de på Cupolen i Linköping och det skulle visa sig vara förebådande för vad som komma skulle. Under 2013 har de turnerat runt om hela världen, med framträdandet på Rock In Rio som den publikmässigt största stunden. De har varit albumetta och avslutar året med att vara ett av de mest nominerade banden till galasäsongen.

På sin Nordenturné har Ghost med sig Linköpingskollegorna Night och Dead Soul, två band som på många sätt är varandras motsatser. Men som samtidigt visar på den imponerande bredd som finns i staden för tillfället.

Night är först ut, och de visar att allt poserande och riffande de styrt med på småscener de senaste åren inte varit förgäves. De är verkligen ett klassiskt hårdrocksband som klarar av att fylla ut även stora scener. Och låtar som ”Gunpowder Treason” och ”Into the Night” är riktigt jäkla bra live. Det är dessutom kul att se att en så pass stor del av publiken hittat fram.

Dead Soul är ett band som bara växer för varje spelning de gör. De är betydligt mer gitarrorienterade live än på skiva, och det är riktigt skönt att bara ta in oljudet de skapar. Annars är det i mångt och mycket Anders Landelius på sång som glänser och verkligen fyller ut Flygeln. Inför avslutande ”Find that man” presenterar bandet en gäst. Till publikens jubel är det Ghosts trummis. Tillägget innebär tre trummisar som tillsammans lyfter ”Find that man” till något av det mäktigaste som går att uppleva på en scen i år.

Och då återstår ändå Ghost. Stämningen byggs upp genom tio minuter av kyrkomusik som kröns av den ödesmättade ”Masked Ball”. När den tonat ut äntrar bandet scenen och den nästintill löjligt perfekta introlåten ”Infestissumam” drar igång. Därpå går Ghost in i ”Per Aspera Ad Inferi” som definierar Ghost av 2013 – melodiöst värdigt världens bästa poplåtar, men med en bibehållen mörk sida.

Förutom sanslöst bra musik handlar ett liveframträdande av Ghost enormt mycket om det teatrala. När bandet spelade på Bråvalla kämpade de mot en eftermiddagssol som tog udden av det mesta. Nu finns det inga som helst störningsmoment, utan bandet kan till fullo utnyttja ljud och ljus till att förstärka stämningen. Det blir extra tydligt under nummer som ”Ghuleh/Zombie Queen” där Ghost uppfyller alltet så totalt att det verkligen inte existerar något annat än upplevelsen. Som någon påpekade, det skulle förmodligen inte vara helt fel av Ghost att göra spelningar på teaterscener inför sittande publik.

Men nu är det ett helt fullsatt Flygeln som får bevittna ett band som nått riktigt långt i konsten att, om inte förhäxa, så åtminstone få publiken att lägga all uppmärksamhet på dem och uppnå någonting större. Särskilt tydligt är det under mäktiga stunder som tidigare nämnda ”Infestissumam” och ”Year Zero”, som når ett så stort mått av arenamaffighet att de förmodligen bara kommer att bli bättre och bättre ju större Ghost blir, och framförallt ju större scener de beträder.

Ghost har i och med nysläppta EP:n visat att ”Here comes the sun” inte bara var en lyckträff; bandet har en utsökt smak när det gäller låtar att göra covers på. Förutom ”Here comes the sun” spelar bandet även ”If you have Ghosts”, som verkligen platsar bland övrigt material.

Avslutningen med extranumren ”Ghuleh/Zombie Queen” och ”Monstrance Clock” är väldigt given och passande; ”come together, together as one” var en särdeles passande beskrivning på vad som hände i Norrköping igår kväll.

/ Andreas Homanen

Dead Soul

Night