Dia Psalma
2007-11-22
Linköping, Konsert & Kongress, Atmosfär
Publicerad i Corren 2007-11-24
Det är som om det inte gått en endaste kort novemberdag sen 1994. Dia Psalma har fyllt Atmosfär till bristningsgränsen för andra gången på ett drygt halvår.
Under sin nu snart tvååriga comeback har de hunnit släppa en ny skiva, och material från denna varvas med klassikerna under den timslånga spelningen. Det funkar väldigt bra eftersom de flesta nya låtarna låter som att de kunde ha varit med på genombrottsplattan ”Gryningstid”.
Under sin förra storhetstid räknades Dia Psalma till de ledande banden i en våg av svensk nypunk. Huruvida den musiken åldrats med värdighet kan möjligen ifrågasättas, men Dia Psalma har ett annat djup än många av sina dåtida jämlikar. Detta skulle möjligen kunna förklaras med folkmusikkänslan i många av bandets låtar. På konserten förstärks detta av en för punk unik urskogsbackdrop.
Annars är det en kväll i allsångens tecken. Inför den självklara avslutningen ”Balladen om lilla Elsa” ställer till och med bandet om en av mickarna och riktar den mot publiken. Och mycket riktigt tar publiken över sången, och Ulke behöver inte sjunga många rader. Även om publiken har åldrats en del sen 90-talet är lyckokänslan under låten fullkomligt tidlös.
/ Andreas Andersson
Andreas Homanen 