Linköping är på lördagskvällen en lätt kylslagen stad som kämpar på med stadsfestens andra kväll. Centrum är välfyllt, även om det är något förre individer ur kategorin tävla-i-att-skrika-gymnasieungdomarna ute (de har förhoppningsvis lärt sig något av fredagskvällen och stannat hemma, eller åtminstone fått någon form av halvgrovt utegångsförbud).
Till denna bakgrund intar Reveries scenen nedanför Domkyrkan strax före halv elva. De är ett i raden av huvudsakligen lokala band på den delen av stadsfesten som går under namnet ‘Ung i parken’. Efter ett smärre ljudkaos kommer de igång med ”Tip of your tongue”.
Bandet för ofta tankarna till Cardigans,
(utifrån den något slitna metoden att hämta jämförelser utifrån könssammansattningen av bandet)
men där Cardigans i Nina Persson hade en sångerska som var bra på att vara sval men aldrig särskilt mycket mer, har Reveries i Alice Axinder en som när hon vågar ta ut svängarna blir riktigt intressant.
Andra låten ”Distance” har varit med ett tag, och bandet gör den bra. När det flyter märks det verkligen hur kul bandet har ihop. Spelningen når sin främsta stund i och med den obetitlade låt som verkar gå under arbetstiteln ”kortriffslåten”.
Efter fem låtar och runt tjugo minuter är spelningen över. Väldigt kort så klart, men Reveries hann ändå med att visa att de är ett band att hålla ögonen på framöver.
/ Andreas Homanen
Andreas Homanen 
[…] var minst sagt välfylld med spelningar. Många av dem var lokala akter som Dead Soul (igen), Reveries, Night och Soundmeds som allihop visade vilken bredd som finns i Linköpingsmusiken i år. Dubbla […]